Den ojämna kampen

Jag minns en kille i min ungdom som sa att det var ju ingen idé att rensa ogräs för de skulle ju ändå alltid komma tillbaka. Det är något jag brukar tänka på och ibland är det så tröttsamt att hålla på med en ojämn kamp som man inte kan vinna. Tvätten är just nu en sån kamp. Igår var tvättkorgen äntligen tom och det har ju inte hänt sen jag var gravid och uttråkad och tvättade allt. Men igår så såg jag plötsligt botten på tvättsäcken och tyckte det kändes härlig. Lyckan blev kortvarig, kanske en halvtimme innan det var dags att slänga in spyiga och bajsiga kläder i maskinen. Fast det känns ju larvigt när man istället får ett leende från sin sötnos som just har kissat ner skötbordet igen. Det där leendet som gör att man ryser i hela kroppen och gör att man bara villl ha mer, mer smajl och gurgel. Så får jag min dagliga dos leenden så kan jag tvätta hur mycket som helst.