BVC

Nu har vi varit ett flertal gånger på BVC, tre om man ska vara nogräknad. De första gångerna har Vera vägts och mätts och vi har fått svara på frågor om sjukdomar i släkten och om vi kommer från utlandet. I torsdags var det dags för föräldrarträff, vilket i praktiken innebär mammaträff eftersom det i stort sett bara är mammor som är lediga den första tiden. Tio föräldrar och tio barn satt i ett litet rum, bara det kan göra vem som helst lite stressad. Under en timme pratades det om sömn, sömn och åter sömn. Det gräts lite här och var och alla mammor gjorde sitt bästa för att hålla sin teling tyst. Vera skötte sig väldigt bra tills på slutet då hon två gånger gav upp tröstlösa skri som tom kommenterades av Gunnel, sjuksköterskan som håller i träffen. Men det är lika bra att sätta ribban högt, nästa gång kan vi gråta och skrika båda två om det behövs.