Guldfiskminne

Ibland blir det bara så fel. Igår blev jag presenterad för en mamma med barn med frasen "Det här är Stickan och hans mamma Emelie". Det går en sekund vart efter jag tittar ner i vagnen och frågar hur gammal Emelie är. Jag tyckte att jag möttes av ett litet förakt av mamman, att jag inte klarade att hålla två enkla saker i huvudet. Mamman heter Emelie, barnet heter Stickan, men inte lyckades jag klara av detta. Det sägs i mammakretsar att man blir lite korkad av att amma. Jag hoppas att det är därför jag har guldfiskminne, för i så fall är det övergående. Jag tror dock snarare att det beror på att jag aldrig minns vad någon heter som jag hälsar på. Jag tänker bara på hur hårt jag trycker och om jag har handsvett. Jag tror att jag klarade det bra, men resten gick ju åt skogen.

Svenskan har en artikelserie om vi stimulerar våra hjärnor för mycket. En forskare fick uttala sig och berättade att vi behöver lagom svåra problem som ska lösas under en viss tidspress. Det närmaste jag kommer i närheten av det är att klä på Vera och få ner allt i vagnen när man ska hinna till ett visst klockslag. Fast det är kanske inte så mycket intellektuell stimulans...