BVC och jag

Så var det dags för sista gången på vår föräldrargrupp. Vi har ett riktigt uselt protokoll, efter ha varit med första gången har vi missat 5 gånger på raken. Vera har varit sjuk, första gången på babysimmet etc. Det verkar som dåliga ursäkter men det har faktiskt varit giltiga skäl. I dag var det dags att prata om barnsäkerhet och BVC-sköterskan hade strängt förmanat mig att den skulle vi väl i alla fall gå på. Hon får alltid rapporter om vårt skolk och måste ge mig papper som delats ut.
Sagt och gjort, den här gången skulle vi verkligen vara med. När det var dags att börja klä på oss la jag Vera på sin madrass på golvet för att leta reda på den sist rena strumpan. (Barcelona slukade många rena kläder.) Jag hinner inte hitta strumpan förrän jag hör ett skri från köket. Det visar sig att Vera har lyckats rispa sig på babysitterns ben på tre ställen i ansiktet. Inte djupt, men så att det ser ut som hon har fått sig en liten omgång. Jag funderar på hur jag ska göra. Alternativ ett, sminka över det röda och vita med underlagskräm, men om det avslöjas så blir det än mer pinsamt. Alternativ två, låta Vera sitta med mössan nerdragen hela tiden. Det verkar inte heller så lockande då det kommer vara varmt i rummet. Det får bli det sista, att gå dit som vi är och skämmas. Jag känner ju ändå att jag kan ju knappast sjunka lägre efter allt vårt skolkande.
Jag vet inte hur många som såg Veras blessyrer men jag skämdes förstås.