BVC

Nu har vi varit ett flertal gånger på BVC, tre om man ska vara nogräknad. De första gångerna har Vera vägts och mätts och vi har fått svara på frågor om sjukdomar i släkten och om vi kommer från utlandet. I torsdags var det dags för föräldrarträff, vilket i praktiken innebär mammaträff eftersom det i stort sett bara är mammor som är lediga den första tiden. Tio föräldrar och tio barn satt i ett litet rum, bara det kan göra vem som helst lite stressad. Under en timme pratades det om sömn, sömn och åter sömn. Det gräts lite här och var och alla mammor gjorde sitt bästa för att hålla sin teling tyst. Vera skötte sig väldigt bra tills på slutet då hon två gånger gav upp tröstlösa skri som tom kommenterades av Gunnel, sjuksköterskan som håller i träffen. Men det är lika bra att sätta ribban högt, nästa gång kan vi gråta och skrika båda två om det behövs.

Rod vrs lustgas

Såg i tidningen att Roddan ska ha konsert i Sverige och för alla er som undrar så tänker jag inte gå. Mitt korta intresse för denne man har försvunnit lika snabbt som det blommade upp. För er som undrar så lyssnade jag inte till Rod under förlossningen, det blev faktiskt ingen musik alls. Allt var så intensivt och jag hade ingen tanke på att lyssna på musik. Det jag intresserade mig mest för var att andas lustgas och jag som inte hade vågat dra några djupa andetag av gasen tidigare. Nu sög jag åt mig lustgasen som en missbrukare och dagen efter märkte jag att jag hade ett sår i munnen av masken. Så lustgas - ja tack!, Rod - nej tack!.

Brutalt uppvaknande

Nu när kroppen börjar återfå något av sin forna form, så var det dags att plocka fram de kläder jag hade lagt undan under graviditeten. En hel låda hittade jag efter idogt letande i källaren. Började packa upp kläderna för att inse hur hopplöst fel de är. Alla byxor är jättevida och jag har fattat att det är smala byxben som gäller. Alla byxor är inte så gamla heller, men jag måste köpt det sista rasslande dödsrycket för de vida byxbenen. Det var jobbigt att inse att hela min garderob är hopplöst fel. Helst hade jag velat slänga alltihop men då skulle jag inte ha något att sätta på mig. Till slut kom jag fram till en kompromiss, sparar några byxor för att till våren, då jag förhoppningsvis är lite smalare, kunna skrida fram i jeans med hög midja och smala byxben. Om det är det som är inne då vill säga.

Jag har fått händer

Jo det är alldeles sant, jag har fått händer eller snarare har jag fått tillbaka mina händer. Vera är ju en liten tjej som helst vill sova på någons mage när hon inte ammar. Det blir ganska tungt att hålla i henne hela dagarna, men då finns det en fiffig svensk uppfinning - Babybjörn. Vera kan morra lite när jag spänner fast henne men efter lite skumpande så brukar hon somna och voilà - så har jag fått händer.

Minnesförlust

Jag försöker sjunga för Vera men det är sorgligt hur få sånger jag kan hela texten till. Allt som oftast blir det att jag hittar på ord eller hummar lite och tänker att hon förstår ju ändå inte. Jag måste skärpa mig dels för hennes skull och dels för att det är så pinsamt när någon annan hör på.
En lustig grej är dock att det börja dyka upp sånger i bakhuvudet som jag inte har sjungit på 20-år. Jag har t.ex. kommit på de sista raderna i en sång, men jag vet inte vilken. Är det någon som kan hjälpa till med att lösa var raderna "I en byrålåda, i en chiffonjé o le" kommer ifrån?

To know, know you, is to love, love you

I dag fyller Vera fyra veckor och det är märkligt vad tiden både har gått snabbt samtidigt som den stått stilla. En häftig sak är att lära känna Vera. Hon är en obotlig nattsuddare som tycker att det är lagom att vakna vid 22 för att hålla låda halva natten. Hon gillar att bada, hon har en utvecklad mimik och kan göra en massa roliga miner. Vera gillar att amma ofta och när hon är mätt kan hon bara ligga och smaska och se lycklig ut. Men får hon inte amma precis när hon vill kan hon skrika argt. Hon rör sig mycket, förutom när vi nyss var på BVC och skulle kontrollera rörligheten, då var hon orörlig. Hon tycker om att åka vagn och att ligga på skötbordet och titta på elefanterna som sitter på väggen. Hon kan le fast det inte är så medvetet än. Hon kan göra en massa ljud, gnissla, låta som en katt, snörvla, smaska på fingrarna.
Listan kan bli lång, men jag stannar där för ögonblicket.

Barnhatare

Som nybliven förälder så är det dags att utforska stans caféer och matställen. Var får man plats med en barnvagn? Kommer man ens ner för trappen till fiket? Känns det ok att amma på stället? Jag kommer så småningom ranka Söders bästa och sämsta caféer (inlägg mottages tacksamt). Ballux på Södermannagatan är i nuläget en given vinnare. Gott om plats för barnvagnar och trevlig personal. Det är något som många föräldrar har upptäckt och ibland liknar det ett dagis med knottar vid varje bord. Annars har det blivit en mer utbredd trend att det är ok att nobba barnvagnar. Skyltar med maxantal barnvagnar dyker upp på allt fler ställen. Jag blev mycket uppbragt när jag för några veckor sedan såg att Puck å Hornsgatspuckeln hade satt upp en lapp där de förbjöd barnvagnar överhuvudtaget. Störtlarvigt, för det finns plats för åtminstone några vagnar. Jag förstår att det inte får plats hur många barnvagnar som helst varken på caféer el på bussen men ett totalstopp?! Då borde man göra som vi pratade om en kväll på Kvarnen, trycka upp massa klistermärken med texten "barnhatare", sen tapetserar man stället med dessa. Det ska förstås vara klistermärken med riktigt starkt lim. Det är en idé som jag gillar skarpt, annars kan man ju sätta upp lappar med överkryssade tonåringar för de tar ju bara upp plats och inte inbringar de så mycket pengar heller.