"Gulliga bajskorvar"

I går tappade jag räkningen på hur många blöjor jag hade bytt när klockan var fyra och jag minst hade bytt en blöja varannan timme. Jag tycker inte att det är så hemskt att byta blöjor men visst kan det bli lite tjatigt i längden.
Värre är väl de annonser som finns för hur man ska plasta in blöjorna så de inte luktar. Vad sägs om den här annonsen där blöjorna blir "gulliga inplastade korvar"? Brr! Det är bättre att gå ut med soppåsen lite oftare tycker jag.

Begränsningar

Redan nu har Veras möjligheter i livet blivit begränsade, vi har sett till så att hon inte kan skaffa vilket yrke hon vill. Vi har nämligen gett klartecken till att hennes PKU-prov ska få sparas. Alltså kan hon inte bli torped, maffiaboss eller något annat otrevligt utan att bli avslöjad. Mijailo Mijailovic avslöjades just på det sättet, att man utifrån dna kunde identifiera honom. Så nu får Vera välja något stillsammare mer laglydigt yrke och det är vi bara glada för. Musiklärare, syokonsulent eller något annat mjukisyrke kanske.

Familjeliv

Nu har vi varit hemma en vecka och lever familjeliv. Vi försöker hinna med det mest basala som äta, sova och umgås. Allt prat som jag hade hört om hur svårt det är att hinna med något stämmer. Jag trodde det skulle finnas mer tid, men det gör det inte när man ammar i stort sett hela tiden och resten av tiden vill Vera sova på någon av oss. Matro är inget som finns längre, vi slevar i oss maten ofta med henne i famnen. Det var inte mitt stoltaste ögonblick när Vera fick bearnisesås i håret från pizzan jag åt.
Jag är förvånad över hur bra det går att sova med bara några timmars kontinuerlig sömn i streck, men det är kanske hormonerna som gör att man pallar. Fast hormonerna ställer också till det så jag blir gråtmild för det minsta. I dag rördes jag till tårar av att min man hade gjort nya snittytor på blommorna vi fick. Hur många män gör det? Och varje kväll lägger jag mig bra trött men med ett leende på läpparna för jag har en sån fin familj.

När Vera kom till jorden

Nu är hon äntligen här, världens finaste lilla bebis! I torsdags vid halv sextiden på morgonen gick vattnet och vid två kom vi in till BB Stockholm. Då var värkarna täta och intensiva och öppningsskedet gick på några timmar. Sen vile hon inte komma ut så vi fick ta hjälp av sugklocka och två barnmorskor som tryckte på magen. Så kom hon ut vid halv sju, grå och blodig med ett toppigt huvud av sugklockan, men hon var också alldeles varm och mjuk. 4 kilo tung och 52 cm lång mättes hon till.
I lördags eftermiddag fick vi komma hem från sjukhuset och nu håller vi på att lära oss att amma och sova. Vi mår alla bra och tackar för alla lyckönskningar vi har fått!

Kungligt värre

Eftersom det inte händer någonting med graviditeten så fortsätter jag att blogga med axplock ur tidningen. Nu är det dags att avslöja - vi har Svenska Dagbladet. Jo det är sant att vi har denna borgarblaska. Jag förstår inte riktigt varför jag ursäktar mig hela tiden. Jag och F var riktigt trötta på DN när vi fick ett gratiserbjudande från Svenskan och jag tycker att den är bra. Då ska det tilläggas att jag inte läser ledaren, men kulturdelen och nyheterna är bra. DN kan kännas lite väl självgod ibland.
En sak som jag dock inte uppskattar med Svenskan är att man får ta del av Kungaprogrammet varje vecka. I dag äter tex prinsessan Lillian lunch med International Womens club på Operakällaren. Jo, det är sant! På torsdag deltar kungen i 100-års firandet av Olsberg Hydraulics i Eksjö, efter det åker han till Raneslätt. Är det någon som vet vad det är?
Nej den ende kungliga person som jag gillar är Sigvard, som var en god designer och avstod sin titel för sin kärlek. Bertil istället smusslade och fick ha kvar sin prinstitel. Synd bara att Sigvards enda önskan i slutet av sitt liv var att bli prins igen men det fick han inte för kungen. Var inte det snålt?

DJ Carpet har fattat galoppen!

Äntligen har DJ Carpet kommit till insikt att hans förra annons (se tidigare inlägg) inte var så bra. Nu har han gått från att skriva "felaktig franslagning och mattan tappar kraftigt i värde" till "20 % på mattreparationer". Det är bara att gratulera!

287

I dag har jag varit gravid i 287 dagar. 287 dagar, det är ganska många dagar må jag säga. Nu tror jag knappt att det kommer att komma någon bebis längre, fast det är närmare än någonsin. Jag har börjat ställa in mig helt på att bli igångsatt på måndag om en vecka, den 16:e, så det är bara att hålla ut den här sista veckan. Skulle bebisen komma tidigare än så så blir det bara en glad överraskning.

CHOCK!

Ju mer jag läser på om hur man ska få igång förlossningen så framgår det att dagens forskning inte tror på fiskleverolja eller att dra lakan. Det enda man tror kan påverka förlossningen är att få en chock. Jag funderar på om det finns några positiva chocker för jag vill ju varken utsätta mig eller bebisen för ett trauma. En positiv chock skulle kanske vara att få Nobelpriset eller att vinna 10 miljoner, det vore ju helt otänkbart eftersom jag varken tar lotter eller är framstående forskare. Jag tror inte att jag skulle reagera som Homer Simpson, när han får ett samtal från Nobelpriskommittén, och ropa "Yehe, finally!"
Åsa har annars varit snäll och erbjudit sig att ge mig en chock om det drar ut på tiden. Det närmaste chock jag har kommit på sistone är att se Hans Arnold-utställningen på Seriegalleriet. Där finns flera av de bilder som publicerades som "Veckans-chock" i Vecko Revyn. Gå dit och se om ni blir chockerade, men jag tror att de flesta är så luttrade i dagens mediasamhälle att ingen höjer på ögonbrynet ens.

Inte i dag heller

Nej, det har inte kommit någon bebis än, börjar misstänka att det inte kommer nån. Googlar på igångsättande och läser om pinvärkar och värkar med dubbla toppar. Verkar inget roligt alls.
För att hålla mig sysselsatt har jag sytt två mobiler til vagnen.

Snuvad på konfekten

I går var det den 1 oktober och då var vi utlovade vår bebis, men inte kom den inte. Det är det enda jag tänker på, när kommer den? När vi var hos barnmorskan i fredags så berättade jag att jag har sammandragningar och värk. Hon hummad medkännande och jag ville att hon skulle säga att barnet skulle komma imorgon, men det sa hon inte. Jag sa nåt om att man kan väl inte utifrån värkarna veta när förlossningen startar och hon höll med. Däremot sa hon att i efterhand så kan man se ett samband. I efterhand! Då kommer jag ju inte vara ett dugg intresserad av det för då har ju bebisen kommit.
Barnmorskan pratade också om de nya rönen där man tror att det är helt bestämt när barnet ska komma, alltså funkar inte raska promenader och att putsa fönster. Det känns på ett sätt skönt, på ett annat sätt är man maktlös. Det trevligaste sättet verkar annars att dricka skumpa, men det vore ju hemskt jobbigt att inte dricka på 9 månader och sen komma in till BB och lukta sprit. Tror inte att de skulle förstå.
Det är ju inte bara vi som väntar, utan alla rara människor i vår omgivning. Nu går det ju inte längre att ringa till nån för då tror alla att det har hänt något. Härom kvällen ringde min pappa efter att vi hade varit på bio och således inte kunde nås på flera timmar. Han frågade om vi var på BB och när jag sa nej så sa han att då behövde vi ju inte prata. Jag tror dock inte att jag kommer vilja prata när det väl blir dags att åka in.

Saxat 2

Det finns så mycket konstigt att upptäcka när man lusläser tidningen. Vad sägs om denna annons: "N DJ Carpet, konservator. Dyr och felaktig franslagning på persiska mattor. Mattan tappar värde kraftigt." Hmn, vänder sig annonsen mot detta eller är det så att man kan få en felaktig konservering för en bra slant? Det är nästan värt att ringa på den.