Snuvad på konfekten

I går var det den 1 oktober och då var vi utlovade vår bebis, men inte kom den inte. Det är det enda jag tänker på, när kommer den? När vi var hos barnmorskan i fredags så berättade jag att jag har sammandragningar och värk. Hon hummad medkännande och jag ville att hon skulle säga att barnet skulle komma imorgon, men det sa hon inte. Jag sa nåt om att man kan väl inte utifrån värkarna veta när förlossningen startar och hon höll med. Däremot sa hon att i efterhand så kan man se ett samband. I efterhand! Då kommer jag ju inte vara ett dugg intresserad av det för då har ju bebisen kommit.
Barnmorskan pratade också om de nya rönen där man tror att det är helt bestämt när barnet ska komma, alltså funkar inte raska promenader och att putsa fönster. Det känns på ett sätt skönt, på ett annat sätt är man maktlös. Det trevligaste sättet verkar annars att dricka skumpa, men det vore ju hemskt jobbigt att inte dricka på 9 månader och sen komma in till BB och lukta sprit. Tror inte att de skulle förstå.
Det är ju inte bara vi som väntar, utan alla rara människor i vår omgivning. Nu går det ju inte längre att ringa till nån för då tror alla att det har hänt något. Härom kvällen ringde min pappa efter att vi hade varit på bio och således inte kunde nås på flera timmar. Han frågade om vi var på BB och när jag sa nej så sa han att då behövde vi ju inte prata. Jag tror dock inte att jag kommer vilja prata när det väl blir dags att åka in.