Dagen D

Oj vad det är svårt att inte veta vilken dag bebisen tänker komma. Det är så mycket i sitt liv som man ordnar och fixar med, man vet när födelsedagar, semester och annat inträffar. Men livet största upplevelse får man vackert bara sitta och vänta på. I en av de förnumstiga mammaböckerna som jag läser står det "Tänk på att det är barnet och inte du som bestämmer när det tänker komma". Ja det har jag väl aldrig tänkt på. I natt hade jag väldigt ont och trodde att nu var det äntligen dags, men nu har det lugnat ner sig. Jag känner mig som ett otåligt barn på julafton som bara väntar på att tomten ska komma. Fast i det här fallet får jag vara tomte själv och det lär väl bli lite mer smärtsamt än att riva av presentpapper från välinslagna klappar.