Ett år

Hur ofta säger man inte att tiden går så fort och det gör den verkligen. Nu har Vera fyllt ett år och det känns ju som det var alldeles nyss hon kom. Natten till hennes födelsedag tog jag fram anteckningarna från förlossningen för att riktigt minnas hur det var när hon föddes. Den första dagen tillsammans när vi låg på BB. Hur himlen var grå, vi spelade jazz och bara tittade på Vera. När vi åkte hem med en galen taxichaufför och Veras barnstol inte var riktigt fastspänd så jag höll i henne allt vad jag kunde. De första dagarna hemma när allt var nytt, amning, blöjbyten och hur hon ville sova på oss. Sen blir det kortare minnesbilder av första skrattet, lyfta på huvudet, röra sig på golvet, krypa och nu har hon lärt sig att gå. Hur hon har gått från en diet på bröstmjölk till att äta allt som vi äter. Från att ha sovit bredvid mig och ha vaknat hela tiden till att sova nio timmar i streck i sin säng i eget rum. Det är fantastiskt att få vara med om allt detta och att få dela det med familj och vänner.
Fortsättning följer...