På smällen

I fredags såg vi filmen "På smällen" som trots sitt klatschiga namn var ganska bra. Jag grät en skvätt när bebisen föddes och insåg att jag bara minns små ögonblick från Vera födelse. Det är väl konstigt eller är det så kroppen fungerar för att man ska vilja föda en hel skara av små barn? Fast jag hoppas att jag aldrig kommer glömma känslan av när Vera lades på min mage, framför allt var hon hal och jag var rädd att hon skulle glida av min mage. Samtidigt var hon varm och mjuk med toppigt huvud från sugklockan.
Filmen handlade också om egen tid och hur svårt det kan vara att hitta en balans i familjelivet. Det var en bra film men det ska tilläggas att jag var ruskigt bakfull och sentimental.