Dagis

I dag var vi på vår första visning av ett dagis. Människorna på visningen kändes bekanta och jag insåg snart att de var samma typer som man hade gått på visningar med förut, fast då rörde det sig om bostadsrätter. Det fanns samma gåpåiga typer som ställde frågor om sådant som de just hade berättat. Istället för att säga "Här ska vi riva en vägg" så sa de nåt i stil med "När vårt barn går här". Vi var återigen konkurrenter.
På väg till dagiset så hade vi pratat om hur fel det skulle kunna bli om man skulle dra ett sexistiskt eller rasistiskt skämt (som om vi nånsin drar ett sådant). När visningen nästan var över så puffar F på mig och frågar vad jag håller på med. Då står jag helt omedveten om vad jag gör med ett barn i famnen och gnolar på Tysklands nationalsång. Så vem framstår i slutänden som normal? Tjejen med massa frågor eller den tysta som gnolar "Deutschland, Deutschland über alles"?