Mitt liv som mamma

Klumpig moi?

2009-06-23T19:38:00.002+02:00

Först så spiller jag för att jag är gravid och har en stor mage som gör att jag inte når fram till bordet. Sen spiller jag för jag har ett barn på armen och äter. Men i dag åt jag själv och spillde minsann ändå. Vems fel är det då? Mitt?

"Jag var en levande napp"

2009-05-06T21:24:00.001+02:00

Mina memoarer för tillfället...

Allsång

2009-04-08T14:10:00.003+02:00

Här hemma spelar vi Astrid Lindgrens klassiska sånger minst en gång om dagen. Vera har favoritlåtar som Lille katt och Sjörövar Fabbe men hon kan texterna på de flesta sångerna. Vi höll på att tappa hakan när hon härom dagen sjöng med i Fattig bonddräng. "Man ska inte SUPA " sjöng Vera för full hals.

Trots

2009-03-31T21:36:00.005+02:00

Det fanns en tid när Vera studsade hem från dagis. När hon glatt satte på sig overallen och inte kunde vänta tills vi kom hem. Nu har det scenariot långsamt bytts ut mot det motsatta. Det började med att hon satte sig på tvären men olika avledande manöver brukade få henne att glömma bort vad hon höll på med. Vi räknade tårna och bokstaverade kompisarnas namn. Som tur var märkte hon inte när jag kom av mig varje gång jag skulle stava till Maximiliam. Men i dag var det tvärstopp inga manövrar i världen kunde få henne att släppa tanken på någons kvarglömda hårspänne som hon prompt skulle ha med sig hem. Jag pratade vänligt, jag försökte kramas (inte populärt), jag lovade guld och gröna skogar (saft med sugrör och Nicke nyfiken på dvd) men inget gick hem. Till slut fick jag bära henne under ena armen samtidigt som jag försökte dra vagnen med Elsa med den andra. Jag orkade bara några meter i tagen men till sist kom vi hem. Jag kan lugnt säga att det har varit den jobbigaste dagen i mitt liv som förälder. Men i morgon är en ny underbar dag. Då ska vi ha matchande kläder och likt familjen von Trapp sjunga och skutta hela vägen hem från dagis.

Att inte räcka till

2009-02-18T21:04:00.003+01:00

Det är ju väldigt roligt att ha två barn men ibland är det svårt att räcka till. Tre exempel på när jag önskar att jag var en till är:

När jag byter blöja på Elsa och jag i ögonvrån ser hur Vera smiter förbi totalt insmetad i banan på väg mot soffan...

När jag ammar Elsa och ser Vera ta min plånbok vartefter jag hör hur mina kontokort kastas på trägolvet där det finns mycket djupa springor... (Jag har redan fått beställa nytt Visa-kort vid ett annat tillfälle.)

När jag ammar Elsa och ser hur Vera tar halvmeters linjalen och försöker bända bort tangenter ur tangentbordet...

Uppdatering

2009-02-18T20:45:00.002+01:00

Tiden går och inte blir det några blogginlägg, men nu har jag äntligen satt mig framför datorn för att sammanfatta vad som har hänt på sistone.
Elsa har under de här 2 månaderna växt sig stor och frodig. Hon väger nu knappt 6 kilo. Jag trodde inte mina ögon när vi var på Bvc förra veckan och hon hade gått upp ett halvt kilo på en vecka. Hon ler och gurglar och tycker att babygymmet är hur kul som helst. Tyvärr har hon varit sjuk, först åkte hon på en förkylning och efter det fick hon RS-virus. Vera tog med det hem från dagis och både hon och jag var småförkylda. När Elsa fick det blev det mycket tuffare. Hon hade massor med slem, en torr hackig hosta och svårt att andas. När hon blev slö och inte ville amma åkte vi in till sjukhuset där hon blev inlagd. I fyra dagar var vi där och det var en jobbig tid. Vi är mycket glada att hon tillfrisknade snabbt och nu är hon lika pigg som vanligt.

Vera pratar mer och mer, både tokiga saker och helt korrekta ord. Vissa missförstånd är så grova att jag inte vågar skriva ner dem här för då hittar väl någon pervers galning som surfar på snuskiga ord hit.
En sak som hon har lärt sig som jag inte riktigt vet när den skedde är att hon kan hoppa. Hon har länge gillat att hoppa men nu lyfter hon från marken. Tidigare har hon försökt men det har mest blivit en knäböjning. Jag har dock ingen aning om hur länge hon har kunnat det, jag har bara plötsligt noterat detta.
Julen var rolig med tomte och "pakepeten", fast hon var inte så intresserad av innehållet. Rita är roligt, fast hon vill gärna att jag ska rita Teletubbies åt henne. Nu har jag gjort det så många gånger att jag kan rita dem upp och ner.
Vera gillar också att läsa böcker och hon har memorerat de flesta böcker utantill. Det är väldigt roligt när hon har högläsning av Elsa Beskows "Sagan om den lilla, lilla gumman". Då läser hon med dramatik om hur guman sa "Schas katta å katten skogs aldi mer hem ijen ".
Det har förstås hänt mycket mer men det får räcka för nu.

Årets julklapp kom tidigt

2008-12-21T20:18:00.002+01:00

Den 25 december var det beräknat att vårt andra barn skulle komma men hon förvånade oss alla genom att rivstarta den 5 december. När vattnet gick klockan fyra på morgonen så fattade varken jag eller F någonting. Vera var ju nästan två veckor sen så att vi skulle få barn tre veckor före utsatt datum var högst oväntat. När vi väl insett att vi skulle bli föräldrar igen inom de närmaste dygnet var det bara att kalla in förstärkning och åka till sjukhuset. Vid tiotiden hade världens finaste lilla Elsa kommit till världen. Nu har hon fyllt två veckor och fördriver tiden mest med att sova och äta. Storasyster Vera tycker att "Älsa" är ganska fin fast ibland blir hon svartsjuk. Nu ser vi fram emot att få fira jul med två fina döttrar.

Snö

2008-11-25T11:03:00.002+01:00

Vi har tydligen fostrat ett riktigt stadsbarn för Vera är mycket skeptisk till snön. I lördags vägrade hon lämna porten, spände ögonen i mig och sa allvarligt "Falit". Sen ville hon bli buren om hon skulle röra sig utomhus överhuvudtaget. Få se om det går bättre på dagis...

Talets gåva

2008-11-23T20:02:00.002+01:00

Vera pratar mer och mer och det är så roligt. Hon är mycket duktig på att härma tonfall och när jag pratar i telefon låter det så här i hennes öron:
"Hallå "(mycket likt hallon)
"Ja"
"Jobb"
Nu tycker jag verkligen inte att jag pratar så mycket om jobb i telefonen men lilla fröken tycker uppenbarligen det.

Vera börjar också uttrycka känslor, alltifrån att hon blir "lessen" när jag inte klär av henne ytterkläderna tillräckligt fort till att det är "mysit" när jag håller handen på henne när hon ska sova.

Omprioriteringar

2008-10-27T20:16:00.003+01:00

Vera har börjat att plocka ur och i saker i min väska. När jag skulle gå till jobbet i morse saknade jag mobil och plånbok. Istället hade jag två maraccas och två Pelle Svanslös-böcker med mig. Tråkig som jag är bytte jag tillbaka men det hade kanske varit mycket roligare med Pelle och lite maraccas.

Onödig forskning

2008-10-13T13:37:00.000+02:00

När jag satt vid frukostbordet i helgen så läste jag en lite notis i SvD om att det numera är "bevisat att havande kvinnor inte är mer tröga än andra människor". 2 500 kvinnor och att okänt antal möss hade under forskares överseende testat sin problemlösningsförmåga. Resultatet var alltså att de inte var mer tröga än andra. Det känns skönt att höra.

Lika som bär

2008-09-22T14:19:00.003+02:00

Vera kan ge mig en enorm kick för självförtroendet när hon ser en bild på en fotomodell i en tidning och säger "Mamma". Jag njuter och hennes far skrattar i mjugg. I morse var det inte lika kul när hon pekade på en bild av Majgull Axelsson och sa "Mamma". Ganska tung måndagmorgon då man blir liknad vid en 60-åring, även om det är en bra författare.

Rosa eller blått

2008-09-22T11:38:00.003+02:00

Vi får många frågor om vi väntar en pojke eller flicka och svaret är att vi inte vet. När vi skulle kolla på ultaljudet så var det lite blurr i den nedre regionen vilket gjorde att barnmorskan inte kunde uttala sig säkert.
En rolig sak i sammanhanget är att Fs farmor alltid kallar Vera för han. Hon frågade vad vi ville ha och vi sa att det inte spelar någon roll då sa hon: "Det blir väl en pojk till".

En till!

2008-08-31T20:20:00.000+02:00

Vi ska ha ett till barn, har jag nämnt det? Näe fy skäms vad vår lilla bulle i ugnen får lite uppmärksamhet. Veras tillkomst annonserades med pukor och trumpeter nu glömmer vi liksom bort att vi väntar en till liten. Men det är lika fantastiskt och det är ett lika efterlängtat barn, det finns bara inte lika mycket tid att tänka på hur det ska bli eftersom det är full rulle med Vera. Hennes lillgamla kusin kommenterade att hon kommer bli "en liten storasyster."

Dagis

2008-08-31T20:19:00.001+02:00

Dagis, en ny era i Vera liv har påbörjats. Veckan som har gått har varit bra, lite mammig, lite arg på andra barn som inte håller avstånd i rutschkanan, ganska sur att hon inte får vara ute på gården. Än så länge har Vera inte varit själv på dagis, det blir först denna vecka. Fast ibland känns det ju som att inskolningen är mer för föräldrarna som oroliga höns kacklar om hur det ska gå. När jag nojar som mest försöker jag sätta det i proportion till omvärlden och då känns det inte så farligt längre.

Förvirring

2008-08-14T15:57:00.002+02:00

Igår skulle jag köpa en köttbit som jag skulle helsteka i ugnen. Jag minns att jag stod på Konsum och höll i en bit som vägde 7-800 g. När jag väl kom hem så upptäckte jag att jag hade en bit som vägde 1,3 kg. Jag försökte komma i håg vad som hade hänt egentligen. Jag mindes att Vera hade skrikit och fått omdömet "Vad bra hon är på att skrika" i kassan. Men varför reagerade jag på Veras skrik med att lägga tillbaka köttet och ta en bit som vägde ett halvt kilo till? Mycket mystiskt. Vera är kanske i maskopi med köttdisken på Konsum.

Entrapment

2008-08-13T15:09:00.002+02:00

Ibland när Vera inte vill somna gör jag det alla sömnböcker säger att man inte ska göra, jag försöker smyga mig ur rummet. Då brukar jag tänka på Catherine Zeta-Jones i Entrapment. Inte att jag på något sätt vill påstå att jag är lika snygg och lika fit som hon men vi har ett lika tufft motstånd. Zeta-Jones karaktär ska ta sig fram i ett rum fyllt med laserstrålar som liknar en spindelväv. Jag ska ta mig ut ur ett rum med knarrande golvplankor, rostiga leder och en motståndare med superhörsel och superkänsel. Två - tre steg på väg ut står jag lite för länge barfota på trägolvet ett tydligt ljud hörs när jag lyfter på foten och vips så sticks ett fjunigt huvud upp. Det blir minst en kvarts backning för varje misslyckat tillfälle. Fast jag får mycket övning.

En meterolog ibland oss

2008-08-06T19:00:00.002+02:00

Vera har sagt sin första två-ords mening. Den löd: "Det regnar". Vilket var ett helt korrekt iakttagande. Vi väntar med spänning på nästa prognos.

En snabb intervju med Vera om sommaren 2008

2008-07-29T15:06:00.003+02:00

Bästa restipset: Ät chips och popcorn i mängder, du får inte alls ont i öronen vid start och landning.

Bästa sommarplagget: Hatt i någon form.

Bästa tipset för en snygg solbrännna: Rulla dig i sanden efter du har smörjt in dig i solkräm, det ger en oslagbar finish, som sandpapper ungefär.

Bästa gamlingarna: Italienska tanter och farbröder är suveräna "Tjaooo"

Bästa motionen: Gå i trappor, krypa är för mesigt.

Bästa badet: Jag gillar inhemska sjöar, Hellasgården är bra. Havet känns lite stort tycker jag.

Bästa glassen: Smält sabayonneglass.

Bästa ordet: Å vad svårt måste ta flera, "Aj", "Paj" och "Bang" är bra.

Bot och bättring

2008-07-29T14:50:00.000+02:00

På många bloggar lovas det bot och bättring om det har varit stiltje på bloggfronten. Det kan lika gärna lovas uppehåll i bloggandet om det känns som att det tar för mycket tid. Jag lovar ingenting fast jag är urdålig på att blogga nuförtiden. Sedan jag fick barn har jag insett att det inte är någon idé att lova saker som jag kanske inte kommer att hålla. Jag kommer att skriva inlägg när jag har tid och lust men annars får det vara. Så vi ses när vi ses!

Vattkopp

2008-04-21T20:45:00.000+02:00

I söndags dök det upp en prick på Veras mage. Vi stirrade och stirrade på pricken. Är den en vattkoppa eller inte var den stora frågan? Inkubationstiden stämde men tusen vad pricken var svag. Sen glömde jag bort den hela tiden, bjöd på kaffe och glömde att mitt barn hade vattkoppor eller vattkoppa. Fick säga "Oj jag glömde att Vera har vattkoppor. Har ni haft det?". Då känner man sig som en dålig mor som inte ens kan minnas en sådan enkel sak.
Men koppan blev kopppor och nu är det inget snack om saken, Vera har haft vattkoppor med råge.

Reklamation

2008-04-21T20:42:00.001+02:00

Nu när jag är hemma på heltid igen så kan man tro att det är lata dagar som gäller men icke. Vårt hem är nämligen fullt med halvtrasig saker som ska reklameras. Jag kommer därför ikläda mig rollen som reklamationskvinnan. Varje dag kan jag ta kontakt med en affär eller ett företag och sticka deras undermåliga produkt under deras näsa.

Två saker är redan avklarade. En väckarklocka från Grandpa fick jag inte reklamera en gång, utan två. Det första exet funkade inte alls. Det byttes ut mot en annat som inte höll tiden och dessutom ställde jag larmet på 9.00 och det ändrade sig till kl 15.00. Personalen på Grandpa var i alla fall mycket trevliga och knotade inte alls vilket ofta är vanligt eftersom man misstänks för att åsamkat defekten på eget bevåg.
Nummer två på listan var Veras P.op-jacka med trasig dragkedja. F fixade så de lämnade jackan till en skräddare, även där var det inga problem. Ja det var bara toppen på isberget för nu återstår:

Vattenkokaren från OBH Nordica. Snett lock vilket gör att man bränner sig på ångorna.

Tripptrapp-stolen där färgen sprack första gången jag torkade av den med fuktig trasa.

Stekpanan från Hackman där beläggningen lossade från en stor del av ytan fast vi behandlar den med silkesvantar och bara handdiskar den.

Bugaboo-vagnen som alltid har lutat framåt, vi fick nytt chassi men problemet är värre än någonsin. Vera kan aldrig ligga i liggläge.

Det finns alltså att göra. Jag har länge misstänkt att vi har otur och bara får måndagsexemplar men nu börjar jag undra om det är en allmän konspiration. Kvalitet är inte vad den brukade vara? Eller vad tror ni?

Duett

2008-03-05T14:30:00.002+01:00

I går morse sjöng jag "Vad tar ni för valpen där i fönstret?" och Vera svarade "Voff, voff" . Otroligt gulligt! Nu ska vi sätta henne i hårdträning så hon kan bli en liten barnstjärna.

Veckans förödelse

2008-02-22T17:46:00.002+01:00

I veckan har det hänt en del grejor. Topp tre på förödelsen i hemmet kommer här.

3. Vera välte hela salladskålen med pastasallad på golvet.
Kommentar: Mycket att städa.

2. Vera slängde ner en plåtkatt i toaletten så det blev repor.
Kommentar: Inte rolig att fiska upp.

1. Bände loss tre tangeter från tangtbordet och tvättade två av dem tillsammans med 60 gradig tvätt.
Kommentar: Svårt gömställe som fick mig att leta som en galning.

Nu inväntar vi nästa vecka som jag försöker lansera som lugna veckan.

Världens äldsta småbarn?

2008-02-06T20:27:00.000+01:00

För länge sedan hette det att Lasse Lönndahl var Sveriges äldsta tonåring men nu får jag snart börja fundera på om inte titeln världens äldsta småbarn ska tillskrivas mig. Låt mig förklara. I fredags fick Vera feber vilket hon har haft tills i måndags. I lördags fick hon små utslag på kroppen och symptomen verkar stämma med tredagarsfebern. Men det konstiga var att när jag vaknade i går var jag prickig över hela kroppen och ju längre dagen gick desto prickigare blev jag. Jag hade ingen feber men såg så illa ut att min omgivning skämtade grovt på min bekostnad. Lepra-skämten stod som hagel i backarna. Jag ringde runt till flera vårdcentraler men ingen ville ta emot oss. Vera mådde vid det här laget riktigt bra och mig var det inget fel på förutom mitt utseende. Till slut fick jag tag på en distriktssköterska som tyckte att det nog lät som tredgarssjukan men hon hade aldrig upplevt att en vuxen person hade smittats. Med risk för att lägga upp enkla bollar att slå in så måste jag ju undra varför jag har fått en sjukdom som drabbar barn mellan 6 mån och 3 år? Barnslig moi?

Tjat

2008-02-06T20:25:00.000+01:00

Vera klättrar på allt, helst vill hon stå och hoppa när hon väl har kommit upp. Hennes ömma föräldrar är inte av samma uppfattning, utan vill att hon ska sitta ner och undvika det dagliga fallet. Härom veckan var jag inne på toaletten med dörren på glänt när Vera klättrade upp i sin vagn som står i hallen. Utan att hålla i sig i något stod hon och skakade vagnen. Jag gastade "Vera sitter ner! Försiktigt! Ojoj! Sitt ner! Veeera!" Varpå Vera klättrar ner från vagnen stänger dörren till toaletten helt och klättrar upp igen. Ganska raffinerat eller hur? Och får jag gissa så är det säkert inte sista gången hon stänger dörren för sin tjatiga mamma.

Jobb

2008-01-20T22:18:00.001+01:00

Ja det är sant, jag har börjat jobba efter ett och ett halvt års föräldrarledighet. Jag var lite nervös innan, skulle min svampiga hjärna klara av att skrynkla ihop sig och få mig att fungera på en arbetsplats. Alla frågar hur det känns. De som inte har barn frågar hur det känns för att i sekunden efter säga "Det är väl skönt att jobba!". De som har barn undrar hur det går att vara ifrån Vera. Hur känns det då? Förvirrat är mitt svar, både positivt och negativt. Konstigt att inte vara med Vera hela dagarna.
Sen har jag fått höra att jag var fetare i ansiktet förr. Jag ville inte fråga om det var under graviditeten eller innan. Bäst att inte öppna den fördämningen.

Charter

2008-01-20T22:16:00.001+01:00

Så har jag varit på mitt livs första charter, Veras med för den delen. Vi flög ända till Oman till en solig strand med kokospalmer. Hotellet var fint, poolen lagom djup och Indiska oceanen var varm och vågig. Vera var glad som en sol. Hon sprang omkring, plaskade, badade och njöt av allt nytt. Personalen var väldigt barnkära och Vera satt som en liten kung i matsalen och log till höger och vänster. Flygresan gick bra fast Vera hade lite svårt att somna på hemresan. Vilken tur att det då finns medpassagerare som sitter och glor så att vi kommer på att vi ska trösta vårt barn för det hade vi ju aldrig gjort annars.

Sjukstuga

2007-12-29T19:16:00.001+01:00

Nu är julstöket över och det är dags för lata mellandagar. I dag har det inte varit som vanligt eftersom Vera har blivit förkyld. Hon har hostat och haft feber hela natten. Våra hjärtan känner för den lilla sjuklingen som trots allt är på gott humör. Hon skramlar med julklapps kastruller och försöker åka i gåvagnen. Vi har köpt en hutlöst dyr örontermometer som är jättebra, för hur skulle Vera ligga still i 2 minuter om vi skulle ta febern? Den nya termometern stoppar man in i örat i någon sekund och så piper den till när den är klar. Vera hade nyss 39,1, den högsta temperatur hon har haft. Nu får hon sitta i mitt knä och kolla på Baby Einstein. Vi hoppas att det har vänt till imorgon.

Självgod

2007-12-19T11:16:00.000+01:00

Ibland får jag ett ryck och steriliserar Veras nappar och nappflaskor. Jag kokar upp en stor kastrull med vatten och låter det koka i minst fem minuter. Efteråt känner jag som en mycket god förälder. Jag är nästan äckligt självgod. Jag glömmer alla gånger vi har glömt att borsta Veras tänder eller hur dåliga vi är på att introducera fler grönsaker. Vad gör det? Jag har ju steriliserat napparna så de är riktigt rena och fina, fast det vara ju inte så länge och det gör inte min självgodhet heller som tur är.

Nakenchock

2007-12-09T19:27:00.000+01:00

Jag har märkt en obehaglig trend på babysimmet, det visas mer och mer naken hud. Mammor och pappor har slutat skyla sig och är hel eller halv nakna. Sist blev jag tvungen att skölja ur Veras badbalja en extra gång eftersom en pappa inte hade vett att sätta på sig handduken. Jag förstår inte fenomenet, blir de så bekväma att de inte bryr sig?
OBS! Detta är förstås ingen egen bekännelse, jag skulle aldrig näcka på badet.

Han

2007-12-09T19:25:00.000+01:00

"Hur gammal är han?" "Vad heter han?" är vanliga frågor vi får. Jag svarar alltid vänligt men tydligt att "HON är ett år" eller "HON heter Vera". 99 av 100 eller till och med 999 av 1000 tror att Vera är en kille. Jag bryr mig oftast inte om det men i fredags blev jag ganska lack när två personer efter de hört att det var en tjej fortsatte att kalla Vera för han. Utstrålar Vera så mycket maskulinitet att det inte går att förstå att hon är en tjej fast man just har hört det? Jag hade god lust att säga nåt i stil med "Min dotter må se ut som en kille men det är bättre än att vara så korkad som du som inte kan hålla det enklaste fakta i huvudet!".

Bästa städhjälpen

2007-11-15T21:24:00.000+01:00

Ofta läser man tips i tidningen om hur det ska bli roligare att städa. "Använd färgglada dammtrasor, skaffa blommiga diskhandskar, använd rengöringsmedel som heter Vroom". Jag har aldrig läst det ultimata tipset, vilket är städa med ett litet barn! Sällan kan någon uppbjuda den entusiasm som ett glatt barn kan över tvätt och dammsugning. Vera tjuter av glädje när jag tömmer tvättsäcken för att sortera tvätt. Sen kastar hon sig i tvätthögarna och smiter i väg med något plagg.
Fast det allra roligaste är att dammsuga, något som jag vet att Vera delar med andra barn. Dammsugaren är ju hur spännande som helst. Den låter, den blåser ut luft, den rör sig ryckigt och den har sladd. När jag dammsuger går Vera bredvid och ropar glatt. Där emellan klättrar hon på den och provar vad som händer när man trycker på knapparna. Det är verkligen mycket roligare att städa när man har en egen liten hejaklack!

Älskade kylskåp

2007-11-09T12:29:00.000+01:00

I helgen gick vårt kylskåp sönder. Först blev det helt opålitligt och temperaturen växlade mellan 0-14 grader. Grädden frös, tinade upp, frös igen osv. Till slut blev det inte kallt alls utan vårt kylskåp blev ett värmeskåp eller snarare ett skafferi.

F ringde reparatören tidigt på måndag morgon för att de skulle hinna komma samma dag, vilket vi trodde var möjligt. Efter en stunds tjatande skulle reparatören komma på torsdag. Torsdag, det kändes som oceaner av tid tills dess. Vi hängde ut den mat som inte var otjänlig i en plastkasse utanför fönstret. Ganska snabbt kom en mutant talgoxe, den var minst dubbelt så stor som en vanlig talgoxe, och satte sig på vår påse. I det här läget skulle vissa personer ta fram sin kamera och filma hur den idoga lilla fågeln försökte hacka sig in till vår mat. Det är sådana bidrag som skickas in till "Mitt i naturen". Jag tyckte att det fick vara nog och skrämde bort den bevingade vännen istället.

Till slut kom den efterlängtade torsdagen och kylskåpet var tömt och vi väntade på reparatören som kom, men han gick lika snabbt. Det visade sig att vi har skåp ovanför kylen och mellan dem sitter en list. Den listen måste tas bort för att reparatören ska få dra fram kylskåpet. Han fick inte hjälpa till att ta bort listen så det måste vi göra och eftersom det skulle ta tid så måste han gå. Jag stod och gapade som en guldfisk och muttrade något om konserver samtidigt som jag hade Vera på armen. Det gjorde att han föll till föga och lovade komma tilbaka. Nu är kylskåpet fixat och jag går in och lyssnar på dess hemtrevliga brummande.
Det bästa med att ha ett fungerande kylskåp är att Vera kan få hemlagad mat för hu vad hon har spottat åt sin burkmat denna vecka.

Tillplattad

2007-11-06T14:47:00.000+01:00

Härom veckan var jag in i en järnaffär. Vi fick vänta en stund på att få hjälp och Vera gnällde en del. Jag försökte prata och busa med henne så hon tinade upp lite. På väg mot utgången gnällde hon igen och jag sa något i stil med "Var det inget roligt i dag". Då dyker det som en joker upp en tant-expedit bakom en hylla och säger "Det kanske är för varmt!". Jag blir helt förstummad och beklämd av att jag inte vet vad som är felet, fast jag vet att Vera alltid blir uttråkad av att gå i affärer. Naturligtvis börjar jag tänka tankar som att här sitter mitt barn och dör av värmebölja och jag fattar inget. Men man kan ju undra var kommer alla dessa förståsigpåare ifrån och hade tanten stått och smygkollat på oss? Varför hade hon i sådana fall inte kommit fram och hjälpt oss tidigare om hon trodde att Vera höll på att förgås av värmeslag?

Dagis

2007-11-06T14:39:00.001+01:00

I mitt huvud snurrar många tankar om dagis. När ska Vera börja? Kommer vi få plats? Kommer dagiset vara bra? Hur kommer det vara att lämna bort henne? Vi går på visningar, ibland sitter det varningslappar om löss i hissen och ibland finns det ingen gård att leka på. En del dagis verkar trevliga och andra mer en dystra. Överallt sitter det lysrör i taken, det verkar inte finnas några belysningsexperter i denna värld. Enkelt och effektivt ska det vara. På nätterna snurrar det av alla alternativ och var ska vi landa i dagisfrågan. Fast det heter ju inte dagis utan förskola, det måste jag öva på.

Intervju

2007-10-26T12:59:00.000+02:00

Herr Bergström har intervjutema och vi är inte sena att haka på.
Här kommer Veras första intervju.

1. Hänt något särskilt på sistone?

- Ja det är väl babysimmet jag går på. En masa sköna halvnakna människor som flyter omkring i badringar. Hur crazy som helst!

2. Vad lyssnar du på för musik?

- Jag är inne på det klassiska och seriösa spåret. Imse Vimse, Ekorrn satt i granen. Lite vispop.

3. Gillar du dom?

- De är helt ok faktiskt.

4. Veckans kompis?

- Krisitina, hon är cool.

5. Annars då, nåt kul på tv?

- Jag gillar ju Baby Einstein Neighborhood animals. Den där hunden är ju för tokig.

6. Ätit något gott?

- En saftig kiwi som smakade härligt. Tyvärr fick jag utslag av den så nu dröjer det väl innan jag provar något exotiskt igen.

7. Vad är humor?

- Ja det är väl den där tokiga hunden i Einstein. Han ser ju för rolig ut!

8. Trivs du med öppna förskolan?

- Lite mycket folk men det känns som det kommer att växa till något bra.

9. Önskar du dig något?

- En dröm jag har haft länge är att få krypa in i diskmaskinen fylld med disk. Hoppas den slår in till jul.

10. Tack!

- Tack själv, äntligen någon som har vett att ställa några bra frågor.

En vanlig dag

2007-10-22T22:30:00.000+02:00

I morse vaknade vi vid halv sju fast vi drog oss ett tag till. Efter frukost och vi hade vinkat hejdå till F så var det dags för den dagliga städningen. Dvs jag städar - Vera stökar till och så kan vi hålla på i evigheter. Jag hänger tvätt, Vera drar ner den osv. För att få något gjort så brukar jag få Vera att göra något i ett annat rum än det jag själv är i. Jag börjar bädda sängen för att sedan smyga in i köket för att tömma diskmaskinen. I dag gick det ganska bra tills jag tappade en kniv som klingande åkte i backen. Vera uppfattar genast vad som är på gång och kommer glatt krypande för diskmaskinen är det roligaste som finns. Jag måste här avbryta tömningen av disk och vara en elak mamma som förnekar min dotter något roligt.

Till slut hade vi lyckats städa lägenheten hyfsat och det var dags för en tupplur. Att få sova med Vera på dagen är bland det bästa som finns. Vi ligger tätt tillsammans och myser. Både jag och Vera tyckte det var ganska jobbigt att vakna så vi låg kvar och försökte somna om men en timmes sömn räckte.
Till lunch blev det blodpudding en av Veras favoriter. Sen kom stämningen ännu mer på topp när vi gungade en stund. Tyvärr var det inga andra barn i parken så Vera fick stirra på några tonåringar istället. Efter en tur till Konsum kom vi hem och Vera lekte på sitt rum samtidigt som jag läste några sidor i "Snabba cash". Huvudpersonerna använder ett språk som är kryddat med könsord och jag är rädd för att jag börjar tro att det är normalt. Att jag ska säga till en annan mamma att "Det suger hästballe att tvätta". Det skulle inte alls låta bra.

Efter sång och läsning var det dags för sovpass nummer två. När Vera skulle somna så har vår diskmaskin precis gått klart och då ger den ifrån sig ett högljutt pip som kan väcka döda. Detta ljud håller i sig i en halv minut för att efter några minuter återkomma två gånger. Det är precis det ljud man vill höra när ens barn ska komma till ro.

Resten av dagen har ägnats åt Baby Einstein (vi vill ju ha en smart unge), spagetti och köttfärssås (gott) och bus med F (roligt).

Skämtare

2007-10-17T10:30:00.000+02:00

Ibland känner Vera för ett practical joke och stoppar in skämtnappen hon har fått av David i munnen.

Ett år

2007-10-14T21:13:00.000+02:00

Hur ofta säger man inte att tiden går så fort och det gör den verkligen. Nu har Vera fyllt ett år och det känns ju som det var alldeles nyss hon kom. Natten till hennes födelsedag tog jag fram anteckningarna från förlossningen för att riktigt minnas hur det var när hon föddes. Den första dagen tillsammans när vi låg på BB. Hur himlen var grå, vi spelade jazz och bara tittade på Vera. När vi åkte hem med en galen taxichaufför och Veras barnstol inte var riktigt fastspänd så jag höll i henne allt vad jag kunde. De första dagarna hemma när allt var nytt, amning, blöjbyten och hur hon ville sova på oss. Sen blir det kortare minnesbilder av första skrattet, lyfta på huvudet, röra sig på golvet, krypa och nu har hon lärt sig att gå. Hur hon har gått från en diet på bröstmjölk till att äta allt som vi äter. Från att ha sovit bredvid mig och ha vaknat hela tiden till att sova nio timmar i streck i sin säng i eget rum. Det är fantastiskt att få vara med om allt detta och att få dela det med familj och vänner.
Fortsättning följer...

I mörkret

2007-10-04T21:30:00.000+02:00

Sen jag blev gravid har jag blivit mörkrädd. Jag tror att det beror på att jag aldrig är ute på kvällarna och när jag väl går ut så känns allt lite hotfullt. Jag minns i min ungdom när jag aldrig var rädd, jag kunde gå ensam mitt i natten. Det var väl nästan mer dumdristigt än modigt.
Ikväll kom jag gående i mörkret och när jag svängde runt ett hörn blev jag tvungen att passera en man tätt intill eftersom trottoaren var smal. Mannen såg lite skum ut och när vi var alldeles nära så väsde han något till mig. Han viskade: "Jag köpte Trocadero." Jag vet inte hur jag ska tolka det, är Trocadero slang för något annat eller mötte jag bara en törstig man?

Logik

2007-10-02T22:08:00.000+02:00

I helgen var vi på Skansen. Vi började med höstmarknaden för att sen ta en tur bland djuren. Då betedde vi oss så där dumt som man gör och skrek "Titta, titta en björn!!"i falsett när Vera i sin tur tittade på håret på ett annat barn. När vi kom till gammel-älgen och farfar älgforskaren var med tittade Vera på en liten bäck. Jag försökte vända och vrida på henne så hon skulle se älgtjuren. Till vilken nytta kan man undra när hon var lika nöjd att titta på rinnande vatten.
Det alra roligaste var när vi stod vid stallet och Vera var i sin farmors famn. Vera petade försiktigt i hästens näsborre för att sen vända sig om och peta på farmors näsa. Det är logik.

Konstiga saker man lär sig

2007-10-02T22:05:00.000+02:00

Jag har börjat lära mig att öppna diskmaskinen ljudlöst för att lika tyst sätta in den smutsiga disken. Allt för att inte Vera ska komma krypande glad ihågen eftersom hon älskar diskmaskinen. Hennes besvikelse när diskmaskinen stängs är enorm,
Jag undrar om det kan räknas som en superkraft att ljudlöst sätta in disken?

Idioter

2007-09-19T08:35:00.000+02:00

Ibland blir jag på stora saker i världen och ibland ilsknar jag till på ett mer lokalt plan. Jag kan bli hemskt arg att det på övergångsstället vid Skanstull är grön gubbe så kort tid att de som är gamla eller inte går så bra inte hinner över. Istället får de stå mitt i gatan när bilarna börjar gasa.
Just nu är jag så arg så jag kan dö på de idioter som finns i ens omgivning. Jag vet inte hur de ser ut men jag ser deras vidriga spår. Jag ser deras fimpar i sandlådan precis när Vera ska äta upp dem. Jag undrar vilka de är? Är det pappan som satt och rökte häromdagen på sandlådekanten som inte har vett att ta hand om sina fimpar utan bara slänger dem där i sanden? Jag tror att det var samma pappa som körde på Vera när hon satt i sin vagn vid kassan på Konsum. Han hade inte handlat något utan skulle ut i fart och körde helt sonika på Vera med sin barnvagn. Nästa gång vi ses ska jag konfrontera honom och kanske slänga en näve sand på honom så det blir riktiga sandlådefasoner.

Bekännelse

2007-09-06T21:31:00.001+02:00

Innan vi fick barn så tänkte jag på hur det skulle bli, det skulle väl inte vara så svårt att få ett väluppfostrat barn det gällde väl bara att vara konsekvent. Lika så hade jag en uppfattning om vad jag aldrig skulle göra, men nu tänker jag krypa till korset och erkänna. Här kommer årets delvis äckligaste bekännelse:

Jag skulle aldrig låta mitt barn knöla böcker, almanackor eller annat som ska vara helst och snyggt.
-Vera får knöla det mesta hur mycket hon vill och mest för att jag tycker att hon måste ju få känna hur det känns.

Mitt barn skulle aldrig få gnaga på nycklar som är vassa och smutsiga.
-Nycklar är ju en sån bra distraktion och det där med baciller försöker jag bara glömma.

Jag skulle aldrig torka snor med handen utan alltid ha en näsduk till hands.
-Ibland har jag ingen näsduk och vad gör man då? Jo man tar fram en klassiker som har använts i århundraden: Handen!

Mitt barn skulle aldrig få leka med mobiler med farlig strålning.
-Vera vill ju leka med det vi använder och jag bara hoppas att strålningen är en myt.

Jag skulle aldrig lukta mitt barn i baken för att känna om det har bajsat.
-Suck det är ingen vacker syn men ofta är det snabbaste sättet att få ett klart svar.

Jag skulle aldrig äta mat från mitt barn.
-Det här var verkligen inget jag hade tänkt göra men jag tror att jag i ett svagt ögonblick har tagit lite fruktmos från Veras haka och ätit upp det. Jag har försökt förtränga det, men jag tror det har hänt. Tyvärr.

På smällen

2007-09-06T21:14:00.001+02:00

I fredags såg vi filmen "På smällen" som trots sitt klatschiga namn var ganska bra. Jag grät en skvätt när bebisen föddes och insåg att jag bara minns små ögonblick från Vera födelse. Det är väl konstigt eller är det så kroppen fungerar för att man ska vilja föda en hel skara av små barn? Fast jag hoppas att jag aldrig kommer glömma känslan av när Vera lades på min mage, framför allt var hon hal och jag var rädd att hon skulle glida av min mage. Samtidigt var hon varm och mjuk med toppigt huvud från sugklockan.
Filmen handlade också om egen tid och hur svårt det kan vara att hitta en balans i familjelivet. Det var en bra film men det ska tilläggas att jag var ruskigt bakfull och sentimental.

Höstdepp

2007-08-28T21:45:00.000+02:00

Jag har blivit lite deprimerad över att hösten är i antåg och allt är Damernas världs fel! Jag har sett fram emot hösten, att jag ska få vara hemma med Vera ett tag till, men ett tidningsuppslag fick mig att bli moloken. Under rubriken "30 tips för en härligare höst" så såg jag rubriken "Skratta dig frisk!". Finns det någon som har hakat på skratt-tåget? Har ni någon deppig dag bra börjat skratta ifrån magen för att känna hur härligt glad ni blir? Den enda jag känner som kan hålla på med låtsas-skratt är Vera men hon är ju 10 månader.
Andra rubriker som fanns med var "Släng ut vågen!", "Bukandas!" "Rensa kroppen inifrån!". Jag ville inte ens läsa vad som stod där eftersom jag tänkte på kompisar som har varit på yogaläger och rensat tarmarna tillsammans.
Vad som gjorde mig deprimerad var att jag förstod att det måste finnas en anledning att skriva dessa floskler. Mörkret kommer redan på eftermiddagen, ingen orkar umgås, det är kallt. Suck! Vilken motsatt effekt en tidningsartikel kan ha.

Korv byggde denna vackra kropp

2007-08-19T22:20:00.000+02:00

Veras matvägran verkar ju aldrig ta slut i alla fall går den i vågor. För några veckor sedan ratade hon barnmat och ville bara äta vår mat och det gick ju bra. Efter det vägrade hon att äta den och gick tillbaka till barnmaten som hon högst åt någon tugga av. Två saker har Vera ätit under hela tiden, välling och korv. Det första skulle hon gärna livnära sig på enbart om hon bara fick. Varmkorv har visat sig vara en räddare i nöden och flera gånger har vi fått gå till korvkiosken för att få i henne något. Vi har besökt flera olika korvkiosker för att maskera vår dåliga mathållning. Här om dagen satt vi vid Mariatorget på Hornsgatan och Vera hade fått sin korv. Då insåg vi att Vera äter bäst om hon får sitta och titta på bilarna och tugga på en egen korv, en tillvaro med avgaser och slakteriavfall. Det är inte de hemlagade måltiderna i lugn och ro jag hade tänkt mig.
Hoppas det lossnar snart igen för annars måste jag mörka detta korvintag när vi besöker BVC nästa gång.

Sommarreferat

2007-08-19T22:10:00.000+02:00

Nu är nästan sommaren över för det har börjat smyga sig in några kalla höstvindar de senaste dagarna.
Sommaren har varit fin, lite kall men bra. Vi har kuskat fram och tillbaka, först till Skåne och sedan några turer till Hälsingland.
Det har hänt massor i Veras liv. Hon har ätit sand för första gången, hon har badat i plaskdammar med andra barn. Hon har fått fyra tänder, alla i underkäken. Hennes farfar som forskar på älgar utropade "Precis som älgen!". Vi får hoppas att alla liknelser mellan Vera och skogens konung stannar där.
Vera har lärt sig att krypa och reser sig med stöd. Hon är så stolt när hon står upp och blir så arg när hon dimper ner på ändan.
En otippad sak som har hänt är att Vera gillar att sparka fotboll. Kan det vara så att det finns en slumrande fotbollsgen som hoppar över minst en generation?

Glad sommar!

2007-07-06T21:49:00.001+02:00

Nu går vi på semester ett tag och önskar alla en förträfflig sommar!

ZZZ

2007-07-06T21:34:00.001+02:00

Sömn är ju alltid ett hett ämne bland småbarnsföräldrar. Man frågar varandra "Hur sover han/hon på natten?" och inväntar med stort intresse svaret. Den åtrådda sömnen är något man drömmer om, fast då oftast i vaket tillstånd. Vera sover nuförtiden ganska bra men jag har köpt "The No-Cry Sleep Solution" (Klumpigt översatt till "Somna utan gråt") för säkerhets skull. När jag läste den så kom jag till insikt om att jag har målat upp en idealbild om hur jag sov förut. Jag har inbillat mig att jag sov som en stock och vaknade helt utvilad. I min förvridna drömbild har jag tänkt på ständigt nystrukna lakan och hur jag glad i hågen kunde gå upp lite tidigare för jag var ju ändå så utvilad. Men så var det ju inte. Tänk alla nätter när jag låg sömnlös och inte hade en mysiga bebis bredvid mig. F och jag hade dessutom en tendens att vakna klockan sju även om vi hade varit ute sent. Detta fick flera vänner att fälla kommentaren "Ni kan ju lika gärna skaffa barn (eftersom man måste gå upp så tidigt). Nu har vi gjort det men det funkar ändå inte för i morse vaknade vi halv sju och Vera klockan åtta. Fast ibland är det ju tvärtom.

En eftermiddag i solen

2007-06-26T22:07:00.001+02:00

Ibland svänger tillvaron så fort, vi hade en riktigt skön dag med sovmorgon. På eftermiddagen gick vi till Mariatorget och tittade på fontänen och på en hund som badade. Sen gungade vi i sedvanlig ordning. Efter det la vi oss på en filt och njöt av livet, solen sken och allt var frid och fröjd. Sen började orosmolnen torna upp sig. Vera åt upp lite av gräsmattan. Jag försökte att inte oroa mig med tanke på att J åt en fimp och då sa de på giftcentralen att man måste äta ett paket i fall det ska bli riktigt farligt. Så i jämförelse med cigaretter framstod inte gräset så farligt men till slut lockade det så mycket att vi blev tvugna att avbryta vårt lata liv. Det var ändå dags att gå och handla. När jag skulle sätta Vera i vagnen så blev hon jättearg och spände sig som en pinne och gallskrek. Till sist får jag fast Vera i vagnen och ska samtidigt vika ihop filten så den blir till ett paket. Då börjar det från ingenstans att blåsa. Snacka om stressigt, vika en filt som blåser omkring samtidigt som Vera skriker som en stucken gris och alla tittar på oss. När jag hade fått ihop allt så gick vi förbi en tant som tittade länge på oss. Jag vet inte om det var medkänsla eller med irritation i blicken.

Kusiner

2007-06-20T20:57:00.001+02:00

Vi har varit på landet där Vera har träffat sina kusiner, det är alltid roligt fast ganska intensivt. Den lilla kusinen som är 2,5 år är busig och fåordig. Hon älskar Vera passionerat, pussar henne och ropar "Vära". Den stora kusinen som snart är 6 år är lite mer försiktig men istället mycket verbal. När vi träffades så sa han "Det måste vara en stor dag för Vera eftersom hon ska få träffa sina kusiner." Fast det roligaste var nog när vi sågs i påskas och han förklarade att "Sedan Vera föddes betyder inte syrran lika mycket för mig lägre."

Lattemammor

2007-06-05T20:28:00.000+02:00

Jag blir mer och mer irriterad på att man i tidningar skriver om dagens mammor som "lattemammor". Ofta höjs ett varnande finger att dessa mammor överstimulerar sina barn med alltför många aktiviteter. I en artikel målade man upp en bild av mammor som först gick på babysim sen tog en lunch ute och efter det gick på barnvagnsbio med sin bebeis. Det tycker jag också låter mycket och jag tror inte att den bilden är sann. Vem orkar göra så mycket på en dag? Men ska man måla fan på väggen så ska man väl ta i lite. Om dagens mammor gör för mycket så undrar jag vilka ideal de som skriver om lattemammor eftersträvar. Är det hunsade barn som inte får någon uppmärksamhet eller det gamla bondesamhällets liv där barnen fick följa med föräldrarna i sitt arbete? Lagom är förstås bäst men jag efterlyser en mer nyanserad bild där man framhåller allt positivt dagens barn får uppleva.

Barnvakt

2007-06-05T20:22:00.000+02:00

Nu har vi haft barnvakt en kväll och Vera har fått lägga sig utan oss. Det hela gick jättebra så alla mina timmar av oro och vånda var helt åt skogen.
Receptet för vår lyckade barnvaktsväll bestod av
ett snällt barn, dito morföräldrar, Baby Einstein, banan, bli buren, pulvermos, babygym, välling, skön säng.
Men vem vet nästa gång går det kanske jättedåligt så det är väl bäst att jag börjar oroa mig för det.

Matvägran

2007-05-30T20:58:00.000+02:00

Det har gått trögt för Vera att äta på sistone, från att ha ätit hyfsat så ratar hon det mesta. Vi har försökt vara pedagogiska och låtit henne vara med när vi har värmt hennes mat. Vi har försökt med mutor i form av smörgåsrån och olika lekar, men inget har hjälpt. När hon skulle äta lunch idag så fick jag i henne några tuggor och som belöning skulle hon få fruktpuré, men det var ju lika blahablah som allt annat. Jag försökte övertyga Vera om att alla barn älskar fruktpuré men hon nobbade mig totalt och åt istället upp en bit av en annons från Siba.
När hon sist fick gröt så öppnade hon visserligen munnen men lät sen allt rinna ut. Suck! Vad gör man? Fast sen tänkte jag på att fasen vad skönt det skulle vara att göra så ibland. Tänk när man får en slabbig lunch ute då skulle man kunna visa sitt ogillande och bara öppna munnen och låta det ljudlöst glida ner på tröjan. Ett otroligt effektivt sätt att visa sitt missnöje även om det vore en smula pinsamt att göra det i vuxenålder.

Felaktiga förväntningar

2007-05-30T20:53:00.000+02:00

Nu har Vera snart gått två terminer på babysimmet och sist fick vi frågan om vi ville gå om kursen eller börja på minplask. (Ja alla fick frågan, det är inte vi som är några kvarsittare.) Att gå om tyckte jag inte spontant lät så kul men sen fick jag höra att man kan börja på miniplask utan att ha gått babysimkurserna. Det innebär alltså att man inte kommer få dyka under vatten utan bara plaska omkring i poolen. Då insåg jag att mina förväntningar på babysim inte stämmer med verkligheten. Jag hade tänkt mig att Vera skulle simma några längder under vatten och kanske hämta upp en och annan ring från botten. Nej, kanske inte fullt så avancerat men nu har hon ju högst tagit två simtag själv. Jag måste kanske inse att babysim inte är mer avancerat än så, fast det bästa är att det är så roligt för både Vera och mig.

Love is in the air

2007-05-18T23:01:00.000+02:00

Nu har det hänt, Vera har fått sin första puss på munnen av en jämnårig kille. Det hela var mycket romantiskt, Vera satt i mitt knä med ett stort plasthamburgerbröd i munnen. Stig som är lite äldre, 16 månader, stegade fram till henne tog helt resolut ut hamburgerbrödet i munnen och gav henne en blöt puss. Så nu har Veras kärleksliv börjat på riktigt.

Uteserveringar

2007-05-17T22:31:00.000+02:00

Nu när våren har kommit och sommaren är här så känns livet lite extra trevligt. Överallt har uteserveringarna poppat upp och det gör det mycket enklare att fika med barnvagn. Inte så många sura servitriser och på Lasse i parken har vi fikat 11 vuxna och 8 barn, något som vore omöjligt inomhus.
I går gick jag förbi ett café och då hörde jag en lustigt kommentar av ett par i medelåldern. "De som inte röker borde sitta inne." Ett ganska intressant sätt att resonera, ska alla som inte röker straffas? Ska rökfria inte få sola sig och få lite frisk luft? Fast det handlar väl som vanligt om att vi i dagens samhälle i större utsträckning bara tänker på oss själva och våra egna behov. De såg förstås framför sig hur de alltid skulle få plats ute och nu när man inte får röka inne så vore det väl inte mer än rätt att de skulle ha platsgaranti.

Guldfiskminne

2007-05-09T20:52:00.000+02:00

Ibland blir det bara så fel. Igår blev jag presenterad för en mamma med barn med frasen "Det här är Stickan och hans mamma Emelie". Det går en sekund vart efter jag tittar ner i vagnen och frågar hur gammal Emelie är. Jag tyckte att jag möttes av ett litet förakt av mamman, att jag inte klarade att hålla två enkla saker i huvudet. Mamman heter Emelie, barnet heter Stickan, men inte lyckades jag klara av detta. Det sägs i mammakretsar att man blir lite korkad av att amma. Jag hoppas att det är därför jag har guldfiskminne, för i så fall är det övergående. Jag tror dock snarare att det beror på att jag aldrig minns vad någon heter som jag hälsar på. Jag tänker bara på hur hårt jag trycker och om jag har handsvett. Jag tror att jag klarade det bra, men resten gick ju åt skogen.

Svenskan har en artikelserie om vi stimulerar våra hjärnor för mycket. En forskare fick uttala sig och berättade att vi behöver lagom svåra problem som ska lösas under en viss tidspress. Det närmaste jag kommer i närheten av det är att klä på Vera och få ner allt i vagnen när man ska hinna till ett visst klockslag. Fast det är kanske inte så mycket intellektuell stimulans...

BVC och jag

2007-05-03T17:06:00.000+02:00

Så var det dags för sista gången på vår föräldrargrupp. Vi har ett riktigt uselt protokoll, efter ha varit med första gången har vi missat 5 gånger på raken. Vera har varit sjuk, första gången på babysimmet etc. Det verkar som dåliga ursäkter men det har faktiskt varit giltiga skäl. I dag var det dags att prata om barnsäkerhet och BVC-sköterskan hade strängt förmanat mig att den skulle vi väl i alla fall gå på. Hon får alltid rapporter om vårt skolk och måste ge mig papper som delats ut.
Sagt och gjort, den här gången skulle vi verkligen vara med. När det var dags att börja klä på oss la jag Vera på sin madrass på golvet för att leta reda på den sist rena strumpan. (Barcelona slukade många rena kläder.) Jag hinner inte hitta strumpan förrän jag hör ett skri från köket. Det visar sig att Vera har lyckats rispa sig på babysitterns ben på tre ställen i ansiktet. Inte djupt, men så att det ser ut som hon har fått sig en liten omgång. Jag funderar på hur jag ska göra. Alternativ ett, sminka över det röda och vita med underlagskräm, men om det avslöjas så blir det än mer pinsamt. Alternativ två, låta Vera sitta med mössan nerdragen hela tiden. Det verkar inte heller så lockande då det kommer vara varmt i rummet. Det får bli det sista, att gå dit som vi är och skämmas. Jag känner ju ändå att jag kan ju knappast sjunka lägre efter allt vårt skolkande.
Jag vet inte hur många som såg Veras blessyrer men jag skämdes förstås.

Guapo

2007-05-03T17:04:00.000+02:00

Så är vi en erfarenhet rikare, vi har rest med barn och det har gått riktigt bra.
Själva flygresan gick fint och trycket verkar inte ha påverkat Vera nämnvärt. Hon sov dessutom 3 av 4 start och landningar.
I Barcelona tog vi det lugnt, väldigt lugnt. Vi sov, åt mycket och hade det bara bra. Vera fick sova någon timme i vagnen när vi åt en sen middag. En bidragande faktor till vår trevliga vistelse var att spanjorerna är så förtjusta i barn. Nästan alla gullade med Vera och hon log till höger och vänster. Fast hon blev så klart tagen för att vara en "guapo" (snygging). Bristen på hår och örhängen gjorde väl att alla trodde hon var en kille.

Ett inlägg i jämställdshetdebatten

2007-04-25T08:51:00.000+02:00

De urgamla könsrolllerna att kvinnor ska vara hemma med barn och män ska göra karriär lever och frodas. När Svd i går presenterade två tänkbara kandidater till partiledarposten för Fp, så presenterades de på detta sätt. Cecila Malmström beskrivs som "En allmänt omtyckt tvillingmor till Felix och Molly, tre år. Bor med sin man Mikael i Götebrog. Tycker om att läsa och samla på pingviner." Efter det presenteras hennnes politiska karriär. I Jan Björklunds fall skriver man var han är född och beskriver sen hans politiska karriär. Presentationen avslutas med att han har två barn, men de nämns inte med namn och ålder och eventuella hobbies utelämnas. Urdålligt av Svenskan som vill framstå som en jämställd tidning.

På resande fot

2007-04-24T22:38:00.000+02:00

Nu närmar sig den stora resan som ska bli Veras första utlandsvistelse. Mitt stora huvudbry just nu är vad jag ska packa eller snarare vad jag inte ska packa. Hitintills har jag lagt fram minst två tröjor el bodysar per dag, ett antal byxor, två klänningar, tre par skor (till nån som varken kan gå eller krypa). Två tunna mössor och två solhattar samt en sjalett. En smula överdrivet inser jag, men det är ju så svårt att beräkna klädåtgången för det går ju på en sekund att kräkas eller gnugga in mat i kläderna. I dag tog det inte ens en sekund för Vera att kräkas upp de få skedar med morotspuré som jag hade fått i henne. Det blev morot över de två tröjorna och den tunna vindjackan. Vi gick snabbt hem till tvättmaskinen för att få allt rent igen.
Mat är det största dilemmat eftersom Vera helst vill amma liggandes hemma i sängen, men det är ju omöjligt. Fruktjuicer och mjölkersätttning är framtagen. Då ska man veta att Vera inte riktigt har fattat hur nappflaskan fungerar. Gröt, fruktpuré och barnmat är också nerpackad vilket känns tacksamt eftersom hennes främsta diet är bröstmjölk och vitt bröd.
Jag undrar hur vi ska få med allt, just nu vill jag ha en bärare och gärna en nanny till planet.

Barnaffärer från hell

2007-04-14T16:18:00.000+02:00

Jag tycker att det är plåga att gå in i stora affärer som säljer barnprylar. Babyproffsen på Hornsgatan är den fulaste miljö jag någonsin sett. När vi tänkte köpa vagn så gick vi in några meter och sen vände vi för ångesten ligger tät. Det är inte mest miljön utan den ointresserade och sura personalen som jobbar där. I dag skulle jag köpa en gåvagn till Vera (litet tidigt men kan vara bra att ha på lut). Jag fick bita ihop för att gå in i det grå träsket. Där inne bråkade personalen högt om vem som skulle dammsuga och vem som inte hade prismärkt varor. Brr! Barnbutiken på Götgatan är ju hundra gånger mysigare men där är personalen oftast helt frånvarande. När jag var in i veckan så frågade en kund om de hade öppet köp på vagnar. Expediten klarade inte av denna avancerade fråga utan missförstod den minst två gånger. Själv stod jag och läste på en lapp bredvid kassan där det stod att de inte hade öppet köp på vagnar, bilstolar m.m.
Nej ge mig en trevlig butik med bra personal så man slipper må illa varje gång man ska handla nåt åt sin teling.

På BVC

2007-04-12T12:49:00.001+02:00

Idag var vi på BVC för 6-månaders kontrollen. Vera var extra trimmad, nybadad och vi hade gjort några övningar hemma. Till min besvikelse fick inte Vera göra några konster utan jag tillfrågades bland annat om hon kunde följa ett föremål med blicken .
Efter besöket kände jag mig lite nedstämd och undrade varför då jag insåg att jag alltid känner mig som en dålig förälder när vi är på BVC. Jag känner mig alltid extra klumpig när jag håller Vera och det känns som jag ska tappa henne när som helst. Efter läkarbesök skulle jag fylla i en blankett om bemötandet på BVC och det är ju inte så lätt med Vera sittandes i knäet som vill tugga på pappret och sno pennan. För att hålla henne lugn fick jag ge henne ett reklamblad för mammagympa i rött. Vera knölade pappret grundligt och stoppade det sen i munnen. När jag satt där och kryssade bland svaren så insåg jag att Vera var alldeles röd om munnen och på näsan av trycket. Min första reaktion var att BVC-sköterskorna skulle komma och säga att du kan inte ta hand om ett barn så nu måste du lämna i från dig det. Min andra reaktion var att hoppas att färgen inte var giftig. Det är ju egentligen inte klokt att jag skulle reagera på det viset och jag vet inte vad det grundar sig i. Kanske beror det på att jag fick en rejäl tillsägelse när jag Vera var någon vecka och jag tog ett steg ifrån henne när hon låg på det stora skötbordet. Det hade jag velat skriva om i enkäten men det fanns inte tid för det eftersom jag måste bära i väg på Vera som var helt röd i ansiktet.

Ovanligt begåvat barn

2007-04-05T07:36:00.000+02:00

I DN kan man läsa att en tjej som i det närmaste är jämnårig med Vera inte ska få heta Metallica. Länsrätten har tydligen accepterat namnet men nu sätter sig skattemyndigheterna på tvären. Vad jag reagerar på är inte om namnet är fint eller fult (fast det är fult), utan på att föräldrarna säger att Metallica kan säga sitt namn! Borde inte artikeln handla om mirakelbabyn som vid sexmånaders ålder kan säga sitt namn? Vera säger mest "Da da" och är mil i från att säga sitt namn.

Glad Påsk!

2007-04-04T16:32:00.000+02:00

Vera är ju för liten för att vara påskkärring än men om något år är det dags. Jag gillade skarpt att vara påskkärring eftersom det inkluderade tre saker jag gillade, att klä ut sig, att rita påskkort och få godis. Det sistnämnda var förstås det som drog mest. Fy vad jag avskydde de vuxna som sa "Tack. Vill du ha nåt?" Artig som jag var sa jag nej, nej. Trodde de att det var så kul att bara sprida glädje och ge bort sina mödosamt målade kycklingar på vit papper? Om det kommer några påskkärringar hit så ska de få massa godis utan några dumma frågor.

Köttätare

2007-03-25T21:18:00.000+02:00

I dag skulle Vera äta kött för första gången och grönsaksgryta med kalvkött stod på menyn. Jag värmde maten och Vera tittade glatt på. När jag stoppade in första tuggan så trodde hon inte sina smaklökar för hon började hosta och sen stängdes munnen. Inte minsta lilla glipa öppnades när skeden närmade sig. Men jag förstår henne, maten luktade kattmat och smakade illa. Så hon får fortsätta att vara vegetarian ett tag till.

Drömmar och verklighet

2007-03-25T21:13:00.000+02:00

Det blir ju inte alltid som man har tänkt sig. När jag blev gravid så tänkte jag att jag skulle bli en chic gravid kvinna i snygga kläder. Blev det så? Kanske någon gång men mitt bästa gravidplagg var en byxkjol i mjukismaterial. F. avskydde den men den var ju så skön, så jag bar den allt som oftast.
När Vera kom till världen så trodde jag åter igen att jag skulle bli en cool mamma. Blev jag det? Näe som vanligt väljer jag en skön mjuk tröja för något snyggt obekvämt. Jag borde klippa mig och skaffa något annat än fotriktiga skor.
Jag trodde dessutom att om jag fick barn så skulle de vara hela och rena. Nästa lite läskigt så där skulle de stå välkammade på rad. När Vera är snuvig är det omöjligt att hålla henne snorfri. Näsan är en öppen kran och har man torkat snor så kommer det genast nytt. Sen hon började äta barnmat så är kläderna alltid fläckiga.
Alltså har vi en mjukismorsa med ständig "bad hairday" och ett snorigt barn med fläckiga kläder, men så får det vara till i sommar... Då, då ska vi vara bruna och snygga och allt det där jag fantiserar om.

Mössa på!

2007-03-13T19:58:00.000+01:00

Jag vet inte om jag är en gammaldags surkärring, men jag blir otroligt upprörd när jag ser spädbarn utan mössa. Det har hänt ett flertal gånger i vinter och senast igår. Visst det börjar bli varmt, men en liten tunn mössa är väl inte för mycket att begära? Till råga på allt hade föräldrarna otroligt fula kepsar på sig. Det hade ju varit bättre om deras unge hade haft en huvudbonad. Vera kommer få ha yllemössa till juni - minst!

Varning denna text handlar om kräks och spyor

2007-03-13T19:56:00.000+01:00

Vi har blivit mycket bättre på att torka golven här hemma och det beror inte på någon ny städiver, utan på att det allt som oftast ligger en spya i hörnen. När man håller Vera i famnen, så hon kan se världen, så händer det att hon kräks. Hon har en förmåga att göra det ljudlöst så det är inte alltid man märker något förrän man halkar omkring i en liten mjölkspya. Ibland hör man dock hur kräkset splaschar mot golvet, vilket är att föredra så man märker vad som händer och kan torka upp det. Vera kan alltså kräkas med finess och det gör hon även när hon ligger i sängen. Har hon ammat lite för mycket så vänder hon huvudet åt sidan och kräks utan att det kommer på kläderna. Mycket elegant!

Blankt

2007-03-08T20:25:00.000+01:00

När man har en liten knodd så ska de klara av nya saker hela tiden och samtidigt så ska det noteras när utvecklingssteget togs. Jag trodde att det skulle bli så lätt att fylla i allt detta i boken från BVC men så blev inte fallet. I Veras bok lyser det blankt på raderna där hon" följde med blicken, log, tog i något" etc. Visst gör hon allt detta men frågan är när var det första gången? Barn övar ju så många gånger och när sker en medveten och en omedveten handling? När Vera vände sig för första gången så kunde vi inte bestämma om det räknades eftersom det var i sängen och lutade inte madrassen lite? När Vera började ta i saker så var det först en slump men nu sker det medvetet. När gick hon över den fina gränsen till en kontrollerad handling? Jag undrar om vi kommer klara av att konstatera när hon tar sina första steg eller kommer vi tänka: "Var det ett steg eller hasade hon eller gled hon på golvet"?

5 saker

2007-03-01T17:21:00.000+01:00

som man inte vill höra när ens teling snusar gott i vagnen.

5. En backande lastbil på trottoaren bredvid dig.

4. En skolklass på väg någonstans (ljudnivå som aktiverar många bebisar).

3. Ett billarm som utlöses precis när du är i närheten (mycket starkare ljud än lastbilen).

2. En motorcykel som har tagit bort sin ljuddämpare för att vara cool (Brrr!)

1. Tömning av glasiglosarna. I går när vi promenerade så tömdes först det ofärgade glaset och ljuset av glas som krossas fick Vera att yrvaket titta upp. Jag lyckades få henne att somna om genom att skaka på vagnen, men då kom iglo nr 2, det färgade glaset...

Me Tarzan, you Jane!

2007-02-27T22:28:00.000+01:00

I går var vi på fik med kompisen Kristina som är jämngammal med Vera. Vera har börjat blåsa upp sig när hon blir till sig, hon skjuter fram bröstet och slår sig på magen. Riktiga tarzanfasoner med andra ord. Kristina var jättesnäll och satt och log när Vera showade. Efter att hon bröstade sig så fick hon tag på en servett och rev sönder den.
Jag berättade för F om hur hon hade betett sig och vi kan inte förstå att vi har fått en alfahanne. Är det arvet eller miljön som spökar?

Storlekar och standard

2007-02-23T16:20:00.000+01:00

Titta på bodysarna på bilden och gissa storleken. Bodyn till vänster är stl 62/68 och den högra 74. Ganska stor skillnad! Jag har upptäckt att man inte kan lita på storlekarna utan man måste jämföra kläderna med varandra. 74:an är nyinköpt och oanvänd men det är tveksamt om Vera går i den. I sådana här stunder längtar man efter ordning och reda.
Jag går ganska ofta förbi Institutet för svensk standard och då fantiserar jag om att jag vill jobba där. Jag har ingen aning om vad de gör, men jag tror att man får rita raka streck och bestämma storlekar på saker och ting. "En blyertspenna får inte vara tjockare än 5 mm, i så fall kallas den för timmermanspenna." Sådana saker tror jag att man bestämmer där inne och att man ordnar upp tillvaron. Nästa gång jag går förbi så ska jag gå in och be dem ordna upp storleksmärkningen på barnkläder.

Veras modeblogg tisdag 20 februari

2007-02-20T17:37:00.000+01:00

Ibland känner jag bara för att smälta in i mängden, men vissa dagar vill man sticka ut. I dag har jag på mig byxor som jag har låtit en sömmerska sy upp för en billig slant. Till det tröja i våfflad bomull P.op och socks HM.
Puss Vera

ZZZ

2007-02-20T14:02:00.000+01:00

Det har blivit få blogginlägg på sistone, den främsta orsaken till det är varaktig sömnbrist. Vi har börjat med 5-minuters metoden på kvällen och den fungerar, däremot har Vera ammat var och varannan timme på natten. Det har blivit en riktigt dålig vana som har varit svår att bryta.
I natt tog F itu med saken och nattade Vera varje gång hon vaknade, vilket var ganska kämpigt. Jag gjorde inte saken bättre genom att hela natten lång erbjuda mig att amma. När jag sa det vid tolvtiden så fick jag ett ganska strävt "Men ge dig". Jag kunde dessvärre bara se den kortsiktiga lösningen att Vera skulle bli mätt och att vi skulle få sova. Några timmar senare erbjöd jag mig att ta över så F skulle få sova, men jag var inte betrodd. Jag förstår honom så väl, det hade varit som att lämna en alkoholist vid ett stort parti beslagtagen sprit.
Även om det var tufft så ammade inte Vera förrän halv sex och det var förstås ljuvligt.
I natt ska jag försöka vara hård och natta henne, hur det nu ska gå.

Veras modeblogg tisdag 13 februari

2007-02-13T21:06:00.000+01:00

Brunt har ju varit det nya svarta ett tag nu, men jag tycker det funkar fortfarande. I dag kände jag för att kombinera det med lite 80-talslook. Jag har på mig brun bodysuit med matchande tröja, båda Po.p och en vit scarf, HM, om halsen som pricken över i.
Kram Vera

Att ha kakan och äta den

2007-02-12T15:42:00.000+01:00

Som småbarnsförälder är de stunder då ens raring sover guld värda. Då kan man passa på att tömma diskmaskinen, mejla, läsa eller göra vad man känner för. Samtidigt så vill man gärna sova för att bli lite piggare och det är otroligt mysigt att slumra bredvid en liten bebis. Vad ska man då göra? Alltför ofta ligger jag och försöker somna samtidigt som jag vet att klockan tickar, eftersom hon sällan sover mer än en halvtimme. Då är det lätt att stressa upp sig och till sist har man varken sovit eller gjort något annat. Vera sovklocka är verkligen inställd på en halvtimme. Jag skulle lätt kunna ställa in en sockerkaka när hon somnar, ta ut den när hon vaknar och den skulle vara perfekt. Fast jag tror jag hoppar över kakbaket idag och lägger mig i soffan med en fet glansig inredningstidning.

Förfall

2007-02-05T17:02:00.000+01:00

I senaste numret av Mama medföljde en skönhetsbilaga samtidigt som tidningen sa att man inte behövde den eftersom man blir snyggare av att få barn. Hur då kan man undra? Jo de menade att man blir mer avslappnad och gladare av att producera barn och det i sin tur gör att man blir snyggare. Det är en trevlig tanke att trösta sig med, men det är ju inte sant. Fråga vilken ammande kvinna som helst om hon tycker att hon har fått snyggare bröst av att amma. Magen är en degklump och min frisör konstaterade glatt att jag tappar hår. Man känner sig med andra ord på topp. Ett förfall som jag inte hade räknat med stod min bakdel för. Jag har märkt att byxor har en tendens att glida ner, först så trodde jag glad i hågen att jag fått en mindre stjärt, men så var inte fallet. Jag har insett att den är precis lika stor, bara att den sitter längre ner. Jag har alltså inte bara fått hängbröst utan även hängröv. Försökte komma på något positivt förknippat med häng, men det blev bara ett av de sju underverken, Babylons hängande trädgårdar. Men det känns alltför långväga för att vara uppmuntrande.

Veras modeblogg fredag 2 februari

2007-02-02T17:46:00.000+01:00

Ibland känner jag för att blanda små märken med de stora varuhusen. Det känns som det blir bästa mixen då. I dag har jag på mig en tröja med tryck från Lollopard, som är ett svenskat märke med bas i Malmö. Till det har jag bruna leggings och socks från Lindex.
Tjing! Vera

Sömnlös på Söder

2007-01-31T10:15:00.000+01:00

Nu har det varit en tuff period med lite nattsömn. Vi håller på att få Vera att somna vid niotiden och det fungerar bra. Vad som är värre är att hon börjar böka redan vid ett och ammar gärna vid två och vid fyra och vid sju. Jag gör små tafatta försök att stoppa in nappen men jag ledsnar ganska snabbt och låter henne amma. Det är att binda ris till egen rygg men det är svårt när man är jättetrött och bara vill somna om.
När jag ligger där och har svårt att sova så tänker jag på hur det är tortyr att väcka fångar som sover. Sen tänker jag på filmer som Insomnia och andra där man lider av sömnbrist och tappar kontrollen. I något halvt medvetet tillstånd så tänker jag att jag ska driva omkring på gatorna helt bortom allt vett och sans. Fast i morse när jag var lite mer klarsynt så insåg jag att jag tänkte på filmer när man var snöblind och det lär ju i alla fall inte hända.

Könsroller

2007-01-29T21:42:00.000+01:00

I går slank vi in på Burger King för att ta en hamburgare till lunch. Klockan var tolv och det var bara barnfamiljer och en förvirrad tonåring där. På väggen satt en affisch med reklam för deras Kids meal och det visade sig att det fanns dockor eller bilar. Naturligtvis hade de tänkt att flickor vill ha dockor att leka och identifiera sig med och pojkar de vill ha tuffa bilar. När ett par beställde Kids meal i kassan så frågade de om det var till en pojke eller flicka. De hade inte ens mage att fråga om hon/han ville ha en bil eller docka eftersom svaret var så självklart.
Jag har läst att Johanna Westman, som har gjort kokböcker för barn, har tagit sina barn till McDonalds men då har de fått en vanlig hamburgare. Hon tycker inte att leksaker och mat hör ihop. Jag håller med henne och speciellt när det gäller leksaker som förstärker föråldrade könsroller.

Veras modeblogg torsdag 25 januari

2007-01-25T20:04:00.000+01:00

I dag kände jag för lite ledig stil blandat med second hand.

Jag har på mig vit topp från Åhlens (ett av mina basplagg),
baggy jeans från HM, vintage kofta.

Puss Vera

Dagis

2007-01-24T20:51:00.000+01:00

I dag var vi på vår första visning av ett dagis. Människorna på visningen kändes bekanta och jag insåg snart att de var samma typer som man hade gått på visningar med förut, fast då rörde det sig om bostadsrätter. Det fanns samma gåpåiga typer som ställde frågor om sådant som de just hade berättat. Istället för att säga "Här ska vi riva en vägg" så sa de nåt i stil med "När vårt barn går här". Vi var återigen konkurrenter.
På väg till dagiset så hade vi pratat om hur fel det skulle kunna bli om man skulle dra ett sexistiskt eller rasistiskt skämt (som om vi nånsin drar ett sådant). När visningen nästan var över så puffar F på mig och frågar vad jag håller på med. Då står jag helt omedveten om vad jag gör med ett barn i famnen och gnolar på Tysklands nationalsång. Så vem framstår i slutänden som normal? Tjejen med massa frågor eller den tysta som gnolar "Deutschland, Deutschland über alles"?

Vänliga dagen

2007-01-24T20:40:00.000+01:00

Jag brukar ofta ondgöra mig hur dåliga våra medmännniskor är att hjälpa till, men i går blev jag glatt överraskad. På väg in och ut i en handskbutik fick jag hjälp att hålla upp dörren. På HM erbjöd sig expediten att hjälpa mig upp med vagnen de två trappstegen till en annan avdelning. När jag till sist kom hem så hjälpte en 10-åring mig med dörren. Det är sånt som värmer hjärtat!

Dumburken

2007-01-16T09:52:00.000+01:00

Det vore väldigt lätt att titta på tv hela dagarna, men jag försöker undvika det. På eftermiddagarna blir det ibland lite slötittande. Förra veckan tittade jag på Martha Stewart och förfasade mig. Jag kan inte förstå att det finns en marknad för ett program där man visar en massa idiotsaker. Martha har nämligen gjort en lista på saker man ska kunna och således visade hon hur man bäddar en säng. Hon hade släpat dit en kändis och så la de på lakanet och stoppade kuddarna i örngott. Helt otroligt att det finns folk som tycker att det känns meningsfullt att se detta. Martha gjorde också en kopp te (rafflande). Sedan gjorde hon två smörgåsar, en toast som hon dränkte in i fett, stekte i ugnen och serverade med smör och sirap. Efter det gjorde hon en varm ostsmörgås där hon tog en ciabattta och la på 20 (!) ostskivor. Hon smörade den för säkerhets skull på alla sidor i fall det var en yta som inte var fettbeströdd.
Nej ska man ha bra tv-underhållning så ska man titta på "Life on Mars" som är en tuff polisserie i 70-tals miljö. Könsrollerna är visserligen ganska stereotypa men ser man Martha Stewarts program så är det ju inte bättre. Där odlas ju rollen av den perfekta hemmafrun som bäddar sängen på rätt sätt och gör perfekta ostsmörgåsar till sina barn.

Ljuvligt

2007-01-12T10:08:00.000+01:00

Nu måste jag dela med mig av min underbara sovmorgon med Vera, det är något som alla borde få uppleva. Efter frukosten så gick vi och la oss i sängen igen. Vera gurglade som bara den och jag försökte få henne att säga "Gurkbruk" och "Burkgurka", ty de är de vackraste ord jag vet.
Sedan läste jag kulturdelen och Vera slog på tidningen med sin backhand som hon har övat på i babygymmet. Efter en stund så tröttnade hon på det och somnade. Jag läste klart tidningen och sov sen en kvart bredvid henne. Helt ljuvligt! Tänk om alla kunde få uppleva lyxen av en sovmorgon med en glad bebis då skulle vi nog ha en bättre värld.

I samma kvarter

2007-01-09T14:57:00.000+01:00

På Swedenborgsgatan nära Mariatorgets tunnelbana ligger affären Bric a brac och fiket Papa Ray Ray nästan vägg i vägg. De har helt olika inställningar till barn, affären är barnvänlig och fiket motar telingar. På dörren till Papa Ray Ray har de satt upp en lapp där det står inga barnvagnar. För säkerhets skull har de ritat en överkryssad barnvagn, i fall någon icke läskunnig skulle komma dragandes med sin vagn. Alla dessa lappar om barnvagnsförbud, snart kommer det väl prefabricerade skyltar. För de som gjorde skyltar med rökning förbjuden har väl inget att göra nu när det är totalt stopp.
På Bric a brac finns det istället en leklåda innanför dörren och expediten hjälpte mig att hålla upp dörren när jag skulle ut med barnvagnen. Det är första gången det händer. Snygga kläder för både barn och vuxna har de också.
Hatten av för Bric a brac med andra ord!

Måndag hela veckan

2007-01-08T11:16:00.000+01:00

I dag måste nog vara den mesta måndagen på hela året, i alla fall till semestern är slut. Hu vad tungt det känns. Alla har börjat jobba och nyårslöften gnager. I år borde jag verkligen börja träna och äta bättre, nu måste jag ju bli en god förebild för Vera. Snart för att inte säga nu måste vi ta i tag med dagisfrågan. Det känns ganska segt att gå runt till en massa dagis och säga "Goddag" för att se om de verkar bra. Men hur vet man om de verkligen är det, när inga vuxna är där?
Till råga på allt så är det dags att deklarera snart. Det kan alltså inte bli mer måndag än så här.

Sjukdomar och elände

2007-01-03T20:25:00.000+01:00

Nu börjar julhelgerna ta slut och vi med. De senaste veckorna har varit ett ständigt förlopp av olika åkommor som har gått hand i hand i varandra. När jag var gravid hade jag visserligen flera graviditetsbesvär men annars var jag frisk som en nötkärna. Jag hade mindre huvudvärk, ingen magkatarr och till råga på allt så försvann min lakosintolerans. Nu börjar allt komma smygandes tillbaka tillsammans med magsjuka och annat elände. Vera har varit småförkyld i en vecka nu och i natt blev det värre. Hon har fått en hemskt hosta som låter som hårda pistolskott. I natt snörvlade hon och grejade så jag sov nästan inget. Jag började tänka hemska tankar om att hon hade fått en bacill som skulle muteras och bli obotbar. Man är ju så hjälplös när en liten bebis är sjuk och inte går det att ta en massa medicin heller. På morgonen så ringde vi till barnläkarmottagningen och de sa att det inte var någon idé att komma in om allmäntillståndet är gott. Som tur är har det varit gott hela dagen, nu ligger hon i sitt babygym och smiskar en gris och en kyckling. Vi håller tummarna för att det hela har vänt och att hon ska bli friskare och fortsätta orka daska på djuren i gymmet.

Fullproppat

2006-12-29T20:08:00.000+01:00

Att resa med barn är något helt nytt i vår värld. När vi hämtade hyrbilen strax innan jul så tyckte vi att baggaget såg rymligt ut, men det var ju helt fel. Vi hade ingen aning om att en barnvagn är så rysligt skrymande, vi fick packa om den flera gånger. Till sist körde vi till Uppsala omedvetandes om att bakluckan inte var riktigt stängd. En ilsken skylt på den elektroniska panelen gav utslag om att den inte var stängd till 100 %. Jag undrar hur många procent av luckan som var stängd 87%, 79%? När vi hade firat jul med granar och tjocka släkten så var det återigen dags för att packa in sig i bilen. Den här gången gick det omöjligt att stänga baggaget. Det visade sig att det var karmen kring barnvagnen som tog i och det allra konstigaste var att den stod på exakt samma ställe som när vi åkte i väg. (Vi lyckades stänga luckan till 100 % i Uppsala.) Efter att ha försökt ett antal gånger så ville jag bara bete mig som en femåring och att någon annan skulle fixa det hela. Då kommer insikten om att vi är föräldrar som måste ta sitt ansvar och som måste kunna packa bilen. Till sist fick vi ta barnvagnseländet inne i bilen.
Vera tog resandet med ro, hon satt och sov mest hela tiden.

Ibland blir det bara lite för mycket..

2006-12-20T09:00:00.000+01:00

Jul, klappar, köphysteri, ja ni vet hur det är i dessa tider. Alla är stressade av allt man ska hinna med och alla måsten. Är man en liten plutt som får en kamera uppstucken i ansiktet bara för att mamma ska få en bra julkortsbild så kan man ju lacka till.

GOD JUL!

Montezumas hämnd

2006-12-17T09:04:00.000+01:00

Varning! Känsliga läsare skall inte läsa denna text som handlar om spyor och täta toalettbesök.

Jag har bävat för hur det ska gå att vara magsjuk när man har en liten bäbis men efter två helger med magsjuka så vet jag att det går. Det är inte kul men man överlever. Förra helgen var jag frisk och kunde ta hand om resten av familjen men den här helgen var det min tur. Magsjukan blev ett riktigt mardrömsscenario när jag insjuknade på tåget mellan Uppsala och Stockholm. Som tur var fanns mina föräldrar med på resan och de fick ta hand om Vera när jag fick störta in på toaletten. Sen fick jag störta ut igen för att amma Vera som gallskrek. När vi till sist kom hem efter en jobbig taxitur så däckade jag i sängen. Efter en halvtimme var det dags att amma igen, jag fick hålla för munnen och efter en kvart var det dags att springa och spy. Men annars har det gått, jag har legat i sängen och varit matmaskin och F har tagit hand om Vera. Det skulle dock inte ha gått om jag hade varit själv eftersom jag var så matt så jag knappt orkade sitta upp på hela dagen.
Vera tog sin magsjuka med ro, som tur var drabbades hon inte så hårt. Hon var på sitt allra soligaste humör, men det är klart att kräkas och ha diarre är ju mer ett normaltillstånd för henne.

Den ojämna kampen

2006-12-08T10:06:00.000+01:00

Jag minns en kille i min ungdom som sa att det var ju ingen idé att rensa ogräs för de skulle ju ändå alltid komma tillbaka. Det är något jag brukar tänka på och ibland är det så tröttsamt att hålla på med en ojämn kamp som man inte kan vinna. Tvätten är just nu en sån kamp. Igår var tvättkorgen äntligen tom och det har ju inte hänt sen jag var gravid och uttråkad och tvättade allt. Men igår så såg jag plötsligt botten på tvättsäcken och tyckte det kändes härlig. Lyckan blev kortvarig, kanske en halvtimme innan det var dags att slänga in spyiga och bajsiga kläder i maskinen. Fast det känns ju larvigt när man istället får ett leende från sin sötnos som just har kissat ner skötbordet igen. Det där leendet som gör att man ryser i hela kroppen och gör att man bara villl ha mer, mer smajl och gurgel. Så får jag min dagliga dos leenden så kan jag tvätta hur mycket som helst.

Vådan av att åka kommunalt

2006-12-07T21:54:00.000+01:00

Som barnvagnsförare öppnas en ny värld, en ny tuffare värld där det är svårare att ta sig fram. Ständigt är man i vägen och inte går det att ha några spagettiarmar utan det krävs muskler. Jag har åkt buss, tunnelbana och tåg den senaste veckan och här kommer en liten utvärdering.
Buss - När man ska gå på vid mittdörrarna så får man vara på hugget för att bryta strömmen av andra resenärer som går bak i bussen. Det låter inte så jobbigt, men man känner sig sällan uppskattad. Ofta är barnvagnsutrymmet ganska snålt tilltaget och ska man stå bredvid (eftersom det alltid sitter en fet karl på sätet intill) så får man surar blickar och armbågar. När man sen ska gå av bussen så stannar den ofta en bit ifrån trottoaren. Det beror antingen på att bussen inte kan komma in till kanten eller på att bussföraren struntar i att ställa sig intill. Jag har hitintills inte varit med om att någon har hjälpt mig av med vagnen, förutom en annan mamma som hade fullt upp med sin egen vagn. Istället har jag fastnat med hjulen under bussen mot trottoarkanten. Ganska svettigt må jag säga.
Tunnelbana - Kan sammanfattas med ett ord: Kiss. För att komma ner på perrongen så tar man hissen och vad händer där? Jo man förgås nästan av kisstanken som slår emot en. Stackars alla våra barn som får utsättas för denna vidriga odör. Inte är det vidare kul i tunnnelbanan heller, det finns ju ingen riktigt bra placering för vagnen.
Tåg - Det är för mig en gåta hur tågkonstruktörerna har tänkt sig att man ska få på en barnvagn på tåget. Men man vill kanske inte ha barnvagnar på tåget? Det kräver i alla fal att man får hjälp att baxa upp den. Väl inne i vagnen är det åter ett gissel var den ska stå. Vi kom inte in mellan sätena med vår vagn och då är den ändå nätt.
Till slut återstår bara bilen, men den är ju miljörfarlig, verkar krånglig och i vår familj ickeexisterande. Alltså återstår bara apostlahästarna.

Känslor och hormoner

2006-12-03T10:17:00.000+01:00

Som nybliven mamma så snurrar det en massa tankar och känslor i kroppen. En del beror säkert på hormoner och andra på den förändring som har skett. Förutom alla positiva känslor så har jag haft dödsångest och en massa tvångstankar. Götgatsbacken är hemsk, för vad skulle hända om man tappade greppet om barnvagnen. Vågar inte ens tänka tanken fullt ut. Likaså är det hemskt i Slussen att det bara är ett räcke ner till spåren. Tänk om man skulle snubbla till? Det borde vara ett heltäckande mur så det inte gick att ramla ner.
En bra sak med alla konstiga känslor är att jag inte är mörkrädd längre. Skulle det komma någon som bryter sig in så skulle jag bli rosenrasande för ingen får hota vårt barn. Jag är också redo att slänga mig framför barnvagnen om det skulle komma en galen bilförare. Bara så ni vet.

Paria

2006-12-03T09:58:00.000+01:00

Så har vi blivit avvisade igen, småbarn i barnvagnar är inte välkomna någonstans längre. När vi var på Moderna museet i veckan och skulle fika så kom en tjej fram och sa att vi inte kunde komma in med barnvagn. Hon hänvisade till brandskyddsmyndigheterna. Jag förstår mycket väl att man inte får blockera nödutgångar och göra att det blir svårt att ta sig fram, men vad jag vänder mig emot är att det har blivit en vanlig ursäkt. Jag skulle gärna se ett papper från myndigheten där det står max antal vagnar i lokalen, inte bara hänvisas av personalen som tycker det är allmänt jobbigt med barnfamiljer. Det konstigaste var att i kaféet så fanns det säkert tio barnvagnar, var vi den elfte som fyllde kvoten?
Tacka vet jag Ballux eller Soda, där går det också bra att fika med barn och det fins barnstolar. Förra helgen upptäckte vi också ett fik i Hornstull där det fanns bord med papper på och kritor så att barnen skulle kunna rita på bordet. Dessutom gilade personalen barn, vilket nästan aldrig händer igen. Än finns det alltså hopp!

BVC

2006-11-28T19:49:00.000+01:00

Nu har vi varit ett flertal gånger på BVC, tre om man ska vara nogräknad. De första gångerna har Vera vägts och mätts och vi har fått svara på frågor om sjukdomar i släkten och om vi kommer från utlandet. I torsdags var det dags för föräldrarträff, vilket i praktiken innebär mammaträff eftersom det i stort sett bara är mammor som är lediga den första tiden. Tio föräldrar och tio barn satt i ett litet rum, bara det kan göra vem som helst lite stressad. Under en timme pratades det om sömn, sömn och åter sömn. Det gräts lite här och var och alla mammor gjorde sitt bästa för att hålla sin teling tyst. Vera skötte sig väldigt bra tills på slutet då hon två gånger gav upp tröstlösa skri som tom kommenterades av Gunnel, sjuksköterskan som håller i träffen. Men det är lika bra att sätta ribban högt, nästa gång kan vi gråta och skrika båda två om det behövs.