Idioter

Ibland blir jag på stora saker i världen och ibland ilsknar jag till på ett mer lokalt plan. Jag kan bli hemskt arg att det på övergångsstället vid Skanstull är grön gubbe så kort tid att de som är gamla eller inte går så bra inte hinner över. Istället får de stå mitt i gatan när bilarna börjar gasa.
Just nu är jag så arg så jag kan dö på de idioter som finns i ens omgivning. Jag vet inte hur de ser ut men jag ser deras vidriga spår. Jag ser deras fimpar i sandlådan precis när Vera ska äta upp dem. Jag undrar vilka de är? Är det pappan som satt och rökte häromdagen på sandlådekanten som inte har vett att ta hand om sina fimpar utan bara slänger dem där i sanden? Jag tror att det var samma pappa som körde på Vera när hon satt i sin vagn vid kassan på Konsum. Han hade inte handlat något utan skulle ut i fart och körde helt sonika på Vera med sin barnvagn. Nästa gång vi ses ska jag konfrontera honom och kanske slänga en näve sand på honom så det blir riktiga sandlådefasoner.

Bekännelse

Innan vi fick barn så tänkte jag på hur det skulle bli, det skulle väl inte vara så svårt att få ett väluppfostrat barn det gällde väl bara att vara konsekvent. Lika så hade jag en uppfattning om vad jag aldrig skulle göra, men nu tänker jag krypa till korset och erkänna. Här kommer årets delvis äckligaste bekännelse:

Jag skulle aldrig låta mitt barn knöla böcker, almanackor eller annat som ska vara helst och snyggt.
-Vera får knöla det mesta hur mycket hon vill och mest för att jag tycker att hon måste ju få känna hur det känns.

Mitt barn skulle aldrig få gnaga på nycklar som är vassa och smutsiga.
-Nycklar är ju en sån bra distraktion och det där med baciller försöker jag bara glömma.

Jag skulle aldrig torka snor med handen utan alltid ha en näsduk till hands.
-Ibland har jag ingen näsduk och vad gör man då? Jo man tar fram en klassiker som har använts i århundraden: Handen!

Mitt barn skulle aldrig få leka med mobiler med farlig strålning.
-Vera vill ju leka med det vi använder och jag bara hoppas att strålningen är en myt.

Jag skulle aldrig lukta mitt barn i baken för att känna om det har bajsat.
-Suck det är ingen vacker syn men ofta är det snabbaste sättet att få ett klart svar.

Jag skulle aldrig äta mat från mitt barn.
-Det här var verkligen inget jag hade tänkt göra men jag tror att jag i ett svagt ögonblick har tagit lite fruktmos från Veras haka och ätit upp det. Jag har försökt förtränga det, men jag tror det har hänt. Tyvärr.

På smällen

I fredags såg vi filmen "På smällen" som trots sitt klatschiga namn var ganska bra. Jag grät en skvätt när bebisen föddes och insåg att jag bara minns små ögonblick från Vera födelse. Det är väl konstigt eller är det så kroppen fungerar för att man ska vilja föda en hel skara av små barn? Fast jag hoppas att jag aldrig kommer glömma känslan av när Vera lades på min mage, framför allt var hon hal och jag var rädd att hon skulle glida av min mage. Samtidigt var hon varm och mjuk med toppigt huvud från sugklockan.
Filmen handlade också om egen tid och hur svårt det kan vara att hitta en balans i familjelivet. Det var en bra film men det ska tilläggas att jag var ruskigt bakfull och sentimental.