Wednesday, May 30, 2007

Matvägran

Det har gått trögt för Vera att äta på sistone, från att ha ätit hyfsat så ratar hon det mesta. Vi har försökt vara pedagogiska och låtit henne vara med när vi har värmt hennes mat. Vi har försökt med mutor i form av smörgåsrån och olika lekar, men inget har hjälpt. När hon skulle äta lunch idag så fick jag i henne några tuggor och som belöning skulle hon få fruktpuré, men det var ju lika blahablah som allt annat. Jag försökte övertyga Vera om att alla barn älskar fruktpuré men hon nobbade mig totalt och åt istället upp en bit av en annons från Siba.
När hon sist fick gröt så öppnade hon visserligen munnen men lät sen allt rinna ut. Suck! Vad gör man? Fast sen tänkte jag på att fasen vad skönt det skulle vara att göra så ibland. Tänk när man får en slabbig lunch ute då skulle man kunna visa sitt ogillande och bara öppna munnen och låta det ljudlöst glida ner på tröjan. Ett otroligt effektivt sätt att visa sitt missnöje även om det vore en smula pinsamt att göra det i vuxenålder.

Felaktiga förväntningar


Nu har Vera snart gått två terminer på babysimmet och sist fick vi frågan om vi ville gå om kursen eller börja på minplask. (Ja alla fick frågan, det är inte vi som är några kvarsittare.) Att gå om tyckte jag inte spontant lät så kul men sen fick jag höra att man kan börja på miniplask utan att ha gått babysimkurserna. Det innebär alltså att man inte kommer få dyka under vatten utan bara plaska omkring i poolen. Då insåg jag att mina förväntningar på babysim inte stämmer med verkligheten. Jag hade tänkt mig att Vera skulle simma några längder under vatten och kanske hämta upp en och annan ring från botten. Nej, kanske inte fullt så avancerat men nu har hon ju högst tagit två simtag själv. Jag måste kanske inse att babysim inte är mer avancerat än så, fast det bästa är att det är så roligt för både Vera och mig.

Friday, May 18, 2007

Love is in the air

Nu har det hänt, Vera har fått sin första puss på munnen av en jämnårig kille. Det hela var mycket romantiskt, Vera satt i mitt knä med ett stort plasthamburgerbröd i munnen. Stig som är lite äldre, 16 månader, stegade fram till henne tog helt resolut ut hamburgerbrödet i munnen och gav henne en blöt puss. Så nu har Veras kärleksliv börjat på riktigt.

Thursday, May 17, 2007

Uteserveringar


Nu när våren har kommit och sommaren är här så känns livet lite extra trevligt. Överallt har uteserveringarna poppat upp och det gör det mycket enklare att fika med barnvagn. Inte så många sura servitriser och på Lasse i parken har vi fikat 11 vuxna och 8 barn, något som vore omöjligt inomhus.
I går gick jag förbi ett café och då hörde jag en lustigt kommentar av ett par i medelåldern. "De som inte röker borde sitta inne." Ett ganska intressant sätt att resonera, ska alla som inte röker straffas? Ska rökfria inte få sola sig och få lite frisk luft? Fast det handlar väl som vanligt om att vi i dagens samhälle i större utsträckning bara tänker på oss själva och våra egna behov. De såg förstås framför sig hur de alltid skulle få plats ute och nu när man inte får röka inne så vore det väl inte mer än rätt att de skulle ha platsgaranti.

Wednesday, May 09, 2007

Guldfiskminne


Ibland blir det bara så fel. Igår blev jag presenterad för en mamma med barn med frasen "Det här är Stickan och hans mamma Emelie". Det går en sekund vart efter jag tittar ner i vagnen och frågar hur gammal Emelie är. Jag tyckte att jag möttes av ett litet förakt av mamman, att jag inte klarade att hålla två enkla saker i huvudet. Mamman heter Emelie, barnet heter Stickan, men inte lyckades jag klara av detta. Det sägs i mammakretsar att man blir lite korkad av att amma. Jag hoppas att det är därför jag har guldfiskminne, för i så fall är det övergående. Jag tror dock snarare att det beror på att jag aldrig minns vad någon heter som jag hälsar på. Jag tänker bara på hur hårt jag trycker och om jag har handsvett. Jag tror att jag klarade det bra, men resten gick ju åt skogen.

Svenskan har en artikelserie om vi stimulerar våra hjärnor för mycket. En forskare fick uttala sig och berättade att vi behöver lagom svåra problem som ska lösas under en viss tidspress. Det närmaste jag kommer i närheten av det är att klä på Vera och få ner allt i vagnen när man ska hinna till ett visst klockslag. Fast det är kanske inte så mycket intellektuell stimulans...

Thursday, May 03, 2007

BVC och jag

Så var det dags för sista gången på vår föräldrargrupp. Vi har ett riktigt uselt protokoll, efter ha varit med första gången har vi missat 5 gånger på raken. Vera har varit sjuk, första gången på babysimmet etc. Det verkar som dåliga ursäkter men det har faktiskt varit giltiga skäl. I dag var det dags att prata om barnsäkerhet och BVC-sköterskan hade strängt förmanat mig att den skulle vi väl i alla fall gå på. Hon får alltid rapporter om vårt skolk och måste ge mig papper som delats ut.
Sagt och gjort, den här gången skulle vi verkligen vara med. När det var dags att börja klä på oss la jag Vera på sin madrass på golvet för att leta reda på den sist rena strumpan. (Barcelona slukade många rena kläder.) Jag hinner inte hitta strumpan förrän jag hör ett skri från köket. Det visar sig att Vera har lyckats rispa sig på babysitterns ben på tre ställen i ansiktet. Inte djupt, men så att det ser ut som hon har fått sig en liten omgång. Jag funderar på hur jag ska göra. Alternativ ett, sminka över det röda och vita med underlagskräm, men om det avslöjas så blir det än mer pinsamt. Alternativ två, låta Vera sitta med mössan nerdragen hela tiden. Det verkar inte heller så lockande då det kommer vara varmt i rummet. Det får bli det sista, att gå dit som vi är och skämmas. Jag känner ju ändå att jag kan ju knappast sjunka lägre efter allt vårt skolkande.
Jag vet inte hur många som såg Veras blessyrer men jag skämdes förstås.

Guapo

Så är vi en erfarenhet rikare, vi har rest med barn och det har gått riktigt bra.
Själva flygresan gick fint och trycket verkar inte ha påverkat Vera nämnvärt. Hon sov dessutom 3 av 4 start och landningar.
I Barcelona tog vi det lugnt, väldigt lugnt. Vi sov, åt mycket och hade det bara bra. Vera fick sova någon timme i vagnen när vi åt en sen middag. En bidragande faktor till vår trevliga vistelse var att spanjorerna är så förtjusta i barn. Nästan alla gullade med Vera och hon log till höger och vänster. Fast hon blev så klart tagen för att vara en "guapo" (snygging). Bristen på hår och örhängen gjorde väl att alla trodde hon var en kille.