Ett inlägg i jämställdshetdebatten

De urgamla könsrolllerna att kvinnor ska vara hemma med barn och män ska göra karriär lever och frodas. När Svd i går presenterade två tänkbara kandidater till partiledarposten för Fp, så presenterades de på detta sätt. Cecila Malmström beskrivs som "En allmänt omtyckt tvillingmor till Felix och Molly, tre år. Bor med sin man Mikael i Götebrog. Tycker om att läsa och samla på pingviner." Efter det presenteras hennnes politiska karriär. I Jan Björklunds fall skriver man var han är född och beskriver sen hans politiska karriär. Presentationen avslutas med att han har två barn, men de nämns inte med namn och ålder och eventuella hobbies utelämnas. Urdålligt av Svenskan som vill framstå som en jämställd tidning.

På resande fot

Nu närmar sig den stora resan som ska bli Veras första utlandsvistelse. Mitt stora huvudbry just nu är vad jag ska packa eller snarare vad jag inte ska packa. Hitintills har jag lagt fram minst två tröjor el bodysar per dag, ett antal byxor, två klänningar, tre par skor (till nån som varken kan gå eller krypa). Två tunna mössor och två solhattar samt en sjalett. En smula överdrivet inser jag, men det är ju så svårt att beräkna klädåtgången för det går ju på en sekund att kräkas eller gnugga in mat i kläderna. I dag tog det inte ens en sekund för Vera att kräkas upp de få skedar med morotspuré som jag hade fått i henne. Det blev morot över de två tröjorna och den tunna vindjackan. Vi gick snabbt hem till tvättmaskinen för att få allt rent igen.
Mat är det största dilemmat eftersom Vera helst vill amma liggandes hemma i sängen, men det är ju omöjligt. Fruktjuicer och mjölkersätttning är framtagen. Då ska man veta att Vera inte riktigt har fattat hur nappflaskan fungerar. Gröt, fruktpuré och barnmat är också nerpackad vilket känns tacksamt eftersom hennes främsta diet är bröstmjölk och vitt bröd.
Jag undrar hur vi ska få med allt, just nu vill jag ha en bärare och gärna en nanny till planet.

Barnaffärer från hell

Jag tycker att det är plåga att gå in i stora affärer som säljer barnprylar. Babyproffsen på Hornsgatan är den fulaste miljö jag någonsin sett. När vi tänkte köpa vagn så gick vi in några meter och sen vände vi för ångesten ligger tät. Det är inte mest miljön utan den ointresserade och sura personalen som jobbar där. I dag skulle jag köpa en gåvagn till Vera (litet tidigt men kan vara bra att ha på lut). Jag fick bita ihop för att gå in i det grå träsket. Där inne bråkade personalen högt om vem som skulle dammsuga och vem som inte hade prismärkt varor. Brr! Barnbutiken på Götgatan är ju hundra gånger mysigare men där är personalen oftast helt frånvarande. När jag var in i veckan så frågade en kund om de hade öppet köp på vagnar. Expediten klarade inte av denna avancerade fråga utan missförstod den minst två gånger. Själv stod jag och läste på en lapp bredvid kassan där det stod att de inte hade öppet köp på vagnar, bilstolar m.m.
Nej ge mig en trevlig butik med bra personal så man slipper må illa varje gång man ska handla nåt åt sin teling.

På BVC

Idag var vi på BVC för 6-månaders kontrollen. Vera var extra trimmad, nybadad och vi hade gjort några övningar hemma. Till min besvikelse fick inte Vera göra några konster utan jag tillfrågades bland annat om hon kunde följa ett föremål med blicken .
Efter besöket kände jag mig lite nedstämd och undrade varför då jag insåg att jag alltid känner mig som en dålig förälder när vi är på BVC. Jag känner mig alltid extra klumpig när jag håller Vera och det känns som jag ska tappa henne när som helst. Efter läkarbesök skulle jag fylla i en blankett om bemötandet på BVC och det är ju inte så lätt med Vera sittandes i knäet som vill tugga på pappret och sno pennan. För att hålla henne lugn fick jag ge henne ett reklamblad för mammagympa i rött. Vera knölade pappret grundligt och stoppade det sen i munnen. När jag satt där och kryssade bland svaren så insåg jag att Vera var alldeles röd om munnen och på näsan av trycket. Min första reaktion var att BVC-sköterskorna skulle komma och säga att du kan inte ta hand om ett barn så nu måste du lämna i från dig det. Min andra reaktion var att hoppas att färgen inte var giftig. Det är ju egentligen inte klokt att jag skulle reagera på det viset och jag vet inte vad det grundar sig i. Kanske beror det på att jag fick en rejäl tillsägelse när jag Vera var någon vecka och jag tog ett steg ifrån henne när hon låg på det stora skötbordet. Det hade jag velat skriva om i enkäten men det fanns inte tid för det eftersom jag måste bära i väg på Vera som var helt röd i ansiktet.

Ovanligt begåvat barn

I DN kan man läsa att en tjej som i det närmaste är jämnårig med Vera inte ska få heta Metallica. Länsrätten har tydligen accepterat namnet men nu sätter sig skattemyndigheterna på tvären. Vad jag reagerar på är inte om namnet är fint eller fult (fast det är fult), utan på att föräldrarna säger att Metallica kan säga sitt namn! Borde inte artikeln handla om mirakelbabyn som vid sexmånaders ålder kan säga sitt namn? Vera säger mest "Da da" och är mil i från att säga sitt namn.

Glad Påsk!

Vera är ju för liten för att vara påskkärring än men om något år är det dags. Jag gillade skarpt att vara påskkärring eftersom det inkluderade tre saker jag gillade, att klä ut sig, att rita påskkort och få godis. Det sistnämnda var förstås det som drog mest. Fy vad jag avskydde de vuxna som sa "Tack. Vill du ha nåt?" Artig som jag var sa jag nej, nej. Trodde de att det var så kul att bara sprida glädje och ge bort sina mödosamt målade kycklingar på vit papper? Om det kommer några påskkärringar hit så ska de få massa godis utan några dumma frågor.