Me Tarzan, you Jane!

I går var vi på fik med kompisen Kristina som är jämngammal med Vera. Vera har börjat blåsa upp sig när hon blir till sig, hon skjuter fram bröstet och slår sig på magen. Riktiga tarzanfasoner med andra ord. Kristina var jättesnäll och satt och log när Vera showade. Efter att hon bröstade sig så fick hon tag på en servett och rev sönder den.
Jag berättade för F om hur hon hade betett sig och vi kan inte förstå att vi har fått en alfahanne. Är det arvet eller miljön som spökar?

Storlekar och standard

Titta på bodysarna på bilden och gissa storleken. Bodyn till vänster är stl 62/68 och den högra 74. Ganska stor skillnad! Jag har upptäckt att man inte kan lita på storlekarna utan man måste jämföra kläderna med varandra. 74:an är nyinköpt och oanvänd men det är tveksamt om Vera går i den. I sådana här stunder längtar man efter ordning och reda.
Jag går ganska ofta förbi Institutet för svensk standard och då fantiserar jag om att jag vill jobba där. Jag har ingen aning om vad de gör, men jag tror att man får rita raka streck och bestämma storlekar på saker och ting. "En blyertspenna får inte vara tjockare än 5 mm, i så fall kallas den för timmermanspenna." Sådana saker tror jag att man bestämmer där inne och att man ordnar upp tillvaron. Nästa gång jag går förbi så ska jag gå in och be dem ordna upp storleksmärkningen på barnkläder.

Veras modeblogg tisdag 20 februari

Ibland känner jag bara för att smälta in i mängden, men vissa dagar vill man sticka ut. I dag har jag på mig byxor som jag har låtit en sömmerska sy upp för en billig slant. Till det tröja i våfflad bomull P.op och socks HM.
Puss Vera

ZZZ

Det har blivit få blogginlägg på sistone, den främsta orsaken till det är varaktig sömnbrist. Vi har börjat med 5-minuters metoden på kvällen och den fungerar, däremot har Vera ammat var och varannan timme på natten. Det har blivit en riktigt dålig vana som har varit svår att bryta.
I natt tog F itu med saken och nattade Vera varje gång hon vaknade, vilket var ganska kämpigt. Jag gjorde inte saken bättre genom att hela natten lång erbjuda mig att amma. När jag sa det vid tolvtiden så fick jag ett ganska strävt "Men ge dig". Jag kunde dessvärre bara se den kortsiktiga lösningen att Vera skulle bli mätt och att vi skulle få sova. Några timmar senare erbjöd jag mig att ta över så F skulle få sova, men jag var inte betrodd. Jag förstår honom så väl, det hade varit som att lämna en alkoholist vid ett stort parti beslagtagen sprit.
Även om det var tufft så ammade inte Vera förrän halv sex och det var förstås ljuvligt.
I natt ska jag försöka vara hård och natta henne, hur det nu ska gå.

Veras modeblogg tisdag 13 februari

Brunt har ju varit det nya svarta ett tag nu, men jag tycker det funkar fortfarande. I dag kände jag för att kombinera det med lite 80-talslook. Jag har på mig brun bodysuit med matchande tröja, båda Po.p och en vit scarf, HM, om halsen som pricken över i.
Kram Vera

Att ha kakan och äta den

Som småbarnsförälder är de stunder då ens raring sover guld värda. Då kan man passa på att tömma diskmaskinen, mejla, läsa eller göra vad man känner för. Samtidigt så vill man gärna sova för att bli lite piggare och det är otroligt mysigt att slumra bredvid en liten bebis. Vad ska man då göra? Alltför ofta ligger jag och försöker somna samtidigt som jag vet att klockan tickar, eftersom hon sällan sover mer än en halvtimme. Då är det lätt att stressa upp sig och till sist har man varken sovit eller gjort något annat. Vera sovklocka är verkligen inställd på en halvtimme. Jag skulle lätt kunna ställa in en sockerkaka när hon somnar, ta ut den när hon vaknar och den skulle vara perfekt. Fast jag tror jag hoppar över kakbaket idag och lägger mig i soffan med en fet glansig inredningstidning.

Förfall

I senaste numret av Mama medföljde en skönhetsbilaga samtidigt som tidningen sa att man inte behövde den eftersom man blir snyggare av att få barn. Hur då kan man undra? Jo de menade att man blir mer avslappnad och gladare av att producera barn och det i sin tur gör att man blir snyggare. Det är en trevlig tanke att trösta sig med, men det är ju inte sant. Fråga vilken ammande kvinna som helst om hon tycker att hon har fått snyggare bröst av att amma. Magen är en degklump och min frisör konstaterade glatt att jag tappar hår. Man känner sig med andra ord på topp. Ett förfall som jag inte hade räknat med stod min bakdel för. Jag har märkt att byxor har en tendens att glida ner, först så trodde jag glad i hågen att jag fått en mindre stjärt, men så var inte fallet. Jag har insett att den är precis lika stor, bara att den sitter längre ner. Jag har alltså inte bara fått hängbröst utan även hängröv. Försökte komma på något positivt förknippat med häng, men det blev bara ett av de sju underverken, Babylons hängande trädgårdar. Men det känns alltför långväga för att vara uppmuntrande.

Veras modeblogg fredag 2 februari

Ibland känner jag för att blanda små märken med de stora varuhusen. Det känns som det blir bästa mixen då. I dag har jag på mig en tröja med tryck från Lollopard, som är ett svenskat märke med bas i Malmö. Till det har jag bruna leggings och socks från Lindex.
Tjing! Vera